Praline

Nu är min ulliga gulliga halsvärmare färdig. Den är rätstickat med vitt mysigt garn i ungefär 25 cm. Jag har virkat två knapphål i ena änden och sytt fast stora cerisa knappar på den andra. Den känna bra och jag hoppas att den kommer att bli lika fin som jag tror. Stickade ju också en halsduk till M i julklapp, i beiget, mörk blått och off white. Han blev mycket glad.

Ska nog förresten lämna tillbaka den konstiga klänning som jag köpte igår på HMs rea. Den är vit med svarta prickar och lite country-stil. Skulle nog kunna vara söt, men jag kan inte bestämma mig för om den eventuellt får mig att se ut som ett hus. Hur nu det är möjligt.

Julen står så grön och grann så. Snön lyser med sin frånvaro och snart ska granen dansas ut. Om jag då hade haft en gran. Hur som helst var det en fin jul trots snöbrist. I Östersund slapp man lyfta ett endaste litet finger för julmat och bestyr. Jag koncentrerade mig helt och fullt på rimmen.

I dag är jag till på köpet blond. Så nära blond som jag någonsin varit i alla fall. Känns häftigt. Nu önskar jag mig en snygg frisyr som passar till färgen bara. Ska låta J klippa mig imorgon. Det blir bra det.

Igår efter en medikoer spring"runda" på sats satt jag i bastun och drömde mig bort. En kvinna kom in och frågade om jag varit på yoga-passet, vilket jag ju inte hade. Hon sa att jag bara måste gå, för "bla bla och bla och alla stress och negativa tankar försvinner". Hon var som ett skänk från ovan, faktiskt. Klart att jag har känt till yogans fördelar och tänkt "nån gång så...", men nu fick jag en puff precis när jag behövde den. För stressad är jag. Och fylld med för många negativa tankar. I thank thee, vemdunuär. På tisdag går jag på yoga kl 17:30 istället för springning.

Fika-tid. En kopp grönt te kanske?

Jag har ju nytt jobb och hinner minsann aldrig blogga. Det kanske berodde på att jag inte riktigt hann komma in i bloggandet innan jag slutade det förra, eller hur man nu ska se det. I över två månader har jag varit lycklig skribent på banken. Och det är så mycket mer givande att jag knappt kan hitta ord. Otroligt skönt att arbeta med människor som har något i huvudet och ha en chef som inte är galen.

Imorgon går min överraskningsfest för Vickan av stapeln. Allt är fixat. Banderoll och tipsrunda har jag skrivit ut här på jobbet. Kakan bakades igår och Malin och jag slavade i köket och gjorde 48 muffins. Glitter, ballonger, serpentiner och ljus finns liksom sprit och annt kul. Jag tror att Viackan kommer att bli grymt förvånad. Eller, som Markus sa: "jag tror att jag kommer att få se en helt ny sida av V". Hehe. Ja, hon är inte van att tappa ansiktet.
I kväll ska jag ha en häng-på-soff-kväll med M. Exakt vad jag behöver efter en ganska stressig vecka: drink med Vickan i måndags, muffinsbak i tisdags, poker i onsdags och kakbak i går. Har inte haft tid att ta igen mig sen Budapest. Det börjar märkas nu; halsen är inte helt hundra och huvudet börjar så sakta dunka. Nä, nu har jag inte tid att bli sjuk. Alls. Det har jag iofs aldrig. Men inte nu. Inte en vecka för jul.

Tack och lov har jag fixat i princip alla julklappar. Två eller tre kvar bara. Faktiskt utmärkt att jobba så centralt kan få julklappsköp gjorda på lunchen. Och andra köp såklart. Sugen att shoppa? Jajmensan!

I onsdags ringde det på dörren kvart över sju på morgonen. Jag kunde inte för mitt liv komma på någon anledning att öppna. Det enda som skulle kunna ha varit angelägen skulle väl vara en eldsvåda "då kan jag hoppa ut genom ballkongen", tänkte jag. Det ringde igen. Nä, jag orkar inte. Inget kan vara viktigt. Ungar som vill lussa? (det var ju ändå luciamorgon) Tv-pejlare? Hursomhelst så masade jag mig inte ur sängen förrän vid tredje ringet och kollade genom kikhålet. Där stod M! Med kaffe och saffransbullar! Sällan har jag fått en sån överraskning! Söta kille!

På jobbet svimmade en av tärnorna vid uttåg. Sankta Lucia, ljusklara hägring, sprid i vår vint...DUNS!
Dramatik med ljusets drottning. Nu ska jag fira helg! Håll tummarna att jag inte blir sjuk.

Nu har jag faktiskt pratat med doktorn. Eller en sköterska var det nog snarare. Hon gjorde mig lugnare och jag ska försöka att slappna av helt enkelt. Känns faktiskt redan bättre.
Kan bli lite påfrestande ibland att vara så lättstressad som jag är. Att låta sig påverkas så av allt som händer runtom. Att inte kunna bara låta saker vara och fokusera på mig själv. Nej den lotten föll inte på mig riktigt. Istället måste jag bära my heart on my sleeve. Jag kan inte dölja vad jag känner, kan inte gå vidare utan att praa ut om något är fel. Måste bara säga exakt hur jag känner. Det är ju så jag vill vara, har ingen önskan om att vara någon annan. Jag älskar att vara jag på så många sätt. Men ibland. Ja någon gång då och då så tar mina känslor överhanden så att jag inte hinner med. Helt plötsligt har jag hällt ur mig något som jag inte alls tänkte, eller utan att tänka överhuvudtaget. Det sista är nog det vanligaste scenariot, när man glömmer bort hur mycket man kan såra någon genom ord. Man glömmer bort sin egen betydelse. Jag tror så ofta att saker jag säger inte kan "komma åt" någon eftersom jag är så obetydlig, att jag har rätt att säga vad som helst eftersom alla andra är starkare än jag. Typiskt symptom på låg självkänsla! Tack och lov är det inte så hemskt som det en gång varit. Jag har ju ändå ganska bra kontroll över mig själv nuförtiden.

Men för att återknyta, kanske inte konstigt att kroppen tar stryk när jag ofta går och spänner mig.
Nu ska jag jobba över lite. Har inte gjort några planer för kvällen med någon eftersom jag visste att det skulle blil jobb till tusen. Skönt. Jag är inne i en vara ensam-period.

Det var roligt. Att skriva. Jag gick länge och tänkte igår på mitt nästa inlägg. Nu har jag glömt det mesta.

Röda Korset-träffen gick bra och var intressant. Mötet gick ut på att organisation och Luftfartsverket skulle ge ett officielt tack till de frivilliga som ställde upp och tog emot familjer på Arlanda under evakueringen av svenskar i Libanon i somras. Fan vad bra att så många ställer upp. Det är ju sånt här som betyder någonting! Jag ska engagera mig mer har jag tänkt. Idag ska jag rentav anmäla mig till nästa Om Röda Korset-kurs. Sen får vi se vad som händer. Nu ska jag i alla fall försöka skriva ihop något om träffen. Men det blir inte förrän till helgen.

Har  lagt till en bakgrund jag gillar här på sidan. Det är en bild på en tapet från Svensk Tenn som jag laddade ner för att göra ett skivomslag till Jennys 30-årsdag, men nu får den pryda min blogg också.

Jag åt sushi igår och gick till Killen efter RK-mötet. Det var mysigt, men jag mår lite skumt och är l i t e orolig. Jag vill gärna tro att jag är spänd och lite stressad, vilket nu tar ut sin rätt. För pirrningar i kroppen känns aningens olustigt. Om det inte blir bättre går jag till doktorn. Självklart dyker farliga sjukdomar upp i hjärnan. Vad sägs om MS, fibromyalgi, stroke och, givetvis, cancer? När ska man sluta tänka det värsta jämt? Allt ska ju vara så bra nu, med nytt jobb, körkort, trevlig lägenhet, kul kille... kan inte bli bättre faktiskt! Vill inte att det ska grusas av sjukdomsoro.

Nu borde jag gå och köpa lunch på butiken här bredvid, kanske tomatsoppa idag? Ska fråga min efterträdare om hon ska med på lunchköp.

Igår började den nya, sjunde, sänsongen av Gilmore Girls i USA. Det ska jag kika på ikväll.
Har längat lite faktiskt. Inte för att jag sucktar, men det ska i alla fall bli kul att se. Jag tror att det ska bli den sista säsongen. Hoppas, för det håller på att spåra ut lite. Sy ihop den medan serien fortfarande är intelligent! Lite galet att vara så inne i en amerikansk drama-serie. Tur att det är det enda jag följer.

Nej, nu är det  lunchdags!

Idag är den första dagen av mitt bloggliv. Egentligen trodde jag aldrig att den skulle komma. Men Bloggdagen blev kom till slut, den 26 september 2006. Och nu är den här, så ta för dig. Än så länge ostrukturerat och opersonligt eftersom jag inte har vant mig vid att prata med ett vitt fält på en datorskärm än. Min gissning är att det släpper. Imorgon kanske. Men just idag råkar två vänner fylla år. En fyller 30 och den andra 29.
Så jag grattar dem. C och T.

Jag har tre dagar kvar på mitt nuvarande jobb innan jag går vidare till nästa. Det känns oändligt kul att sluta, men tyvärr har jag lite för mycket att göra för att riktigt kunna njuta av känslan att jag snart är härifrån. Jag har dock blivit lovad tårta på fredag vilket blir trevligt. Hoppas jag får princess. Inte nog med att den är bakverkens bakverk på många sätt, inte minst estetiskt, men enligt en notis i tidningen är det princesstårteveckan denna vecka! Vänta, nu har jag stavat fel, prinsess måste det ju vara, vill inte swengla till det i onödan.

Ikväll ska jag iväg på en presskonferens på Röda Korset. Äntligen ska jag ta mig i kragen och göra lite gratisjobb. Eller, som en kompis sa "det är vad som saknas på ditt cv, p", när jag förtvivlad slet mitt hår över att inte få något nytt jobb. Ja, nu lyckades jag ju faktiskt ändå, till min stora förvåning, men lite hjäporganisationsarbete kan ju aldrig sitta fel. Dessutom har jag ju alltid velat in i den branschen, så det gäller bara att haka på. Får bara inte glömma block och penna, det skulle vara typiskt. Kom utan penna och glasögon till spanskan igår. V hade penna att låna ut, men jag såg inte mycket av vad som overhead-bilderna visade. Overhead förresten!  Det väcker minnen, men tänk att man fortfarande använder såna. Med grön, blå, svart och röd skrift. Den gröna syns nästan inte alls och har man som jag glömt glasögon, ja, då ser man inte ändelserna på verben. Det retar mig att jag inte har lärt mig dem än, ändelserna alltså. Skärpning till nästa vecka!

Och nu går jag iväg.