Praline

Lindy hop är så sjukt kul. Det blri bara bättre och bättre och nu när jag börjar få till twiststegen blir det än bättre. Musiken är helt fantastisk, måste verkligen skaffa lite swing till mysiga hemmakvällar.

Nu måste jag på möte. Damn it!

F ä r d i g. Nu är numret nästan klart. Skö-önt. Det är alltid en häftig känsla att göra klar en artikel och komma på nehej, nu har jag inget mer att göra! Så är det nu. Nej, så blev det i går. Nu är det skön plock med smågrejer till tidningen. En bildtext där och en ny rubbe där. Vi har precis haft klappmöte och fått beröm, så alla är nöjda och glada.

Jag tillbringade helgen i Malmö med killen. Min fina fina kille. Vi hade så mysigt. I fredags hängde vi med hans brorsa och flickvän, hon pluggar i Malmö och han var på besök. Vi åt indiskt, vilket resulterade i ballongmagar på alal utaom brosan, som höll sig i från friterade bananer. Friterade bananer! Detta djävulska svenska påfund, precis som pizzasallad, som ska vara något som ackomanjerar asiatisk mat. Har nog inte ätit det sedan jag var tolv. Typ. Hur som helst så blev det en portion dylika med chokladglass efter den kalopssmakande maten och som alltså gjorde mig illamående. Ett par öl till gled dock ner på två trevliga barer. Jag köpte till och med cigaretter. Och rökte en. Kom sedan på att det faktiskt inte är särskilt gott.

Lördagen grydde lika gråmulen som dagen före, men den härliga frukostbuffén fick slasket och råkylan att glömmas. Hotellfrukost! I tell you! Mätta, glada och ...nej, bara mätta och glada åkte vi till Danmark och Louisiana. Schysst. Jag trodde faktiskt att det låg inne i Köpenhamn men muséet ligger ju ute på vischan, i Humlebäkk. Utställningen Stjerneskudd, med filmbilder sjöng på sista helgen, den var riktigt bra. Vi shoppade lite filmplanscher och åkte tillbaka framåt sen eftermiddag. Softade lite för länge på hotellrummet innan vi böev hungriga. Eftersom nästan alla trevliga ställen i närheten var fullbokade hamnade vil till slut i hotellets grill-restaurang. Supermat! Jag åt fisk. En vit. Hjälp jag kommer inte i håg vilken. Drack lite vin och knöt oss tillbaka till rummet.

På söndag åt vi ännu mer av den fantastiska frukosten. Sen infann sig den typiska "jag ska snart åka hem"-känslan, som är en blandning av rastlöshet och snyft. Och lite glädje för att få komma hem. Vi hängde lite i Malmö innan tåget skulle gå. Saknar pojken ♥.

Sen har jag hunnit jobba en dag. Skrev förresten ett blogginlägg i går. Som givetvis försvann när jag skulle publicera. Jag blir så trött på det. Har hänt flera gånger! Men nu ska jag kopiera texten innan jag trycker Publicera. For sure.

I går började Lindyn igen. Galet kul. I morgon kväll tänkte vi gå på Swingkväll och dansa till levande musik, utan avbrott för "Byt partner!" som så ofta ljuder genom lokalen på kursen.

Åh åh åh vad veckan varit stressande. I varje fall på jobbet. I går jobbade jag till sju. Sen gick jag hem, åt kroppkakor och kollade på senaste Gilmore Girls. Jag tror bara att det är sex, sju avsnitt kvar nu, så det sista visas nog i USA i vår. Längtar till slutet!

Det blev ingen lägenhet denna vecka heller. Jag gick på omvisning med V och budade sedan i går. Men vi tyckte inte att den var värd så jäkla mycket. Vi har ju råd men lägenheten styr ju hur mycket man vill lägga.
V och jag åt semlor sen, inte hemgjorda denna gång.

Känner mig sisådär.

Skulle gå ner till Gallerian och köpa lite fin-kaffe till mig och kollegan. Kaffeautomaten här på våning nio lämnar mycket att önska så ibland lyxar vi med en latte. Egentligen finns det ett mellanläge också, det är att gå ner till personalmatsalen och köpa där. Men i dag skulle det bli finfin-kaffe från Coffecup. Jäklarns vad långsamma, struliga och otrevlig de var. Inte klokt. Någon som väntade på en After Eight-kaffe när jag kom väntade skitlänge, när hon väl fick sitt kaffe var det alldeles kallt för någon hade glömt att lämna ut det. Nåväl. Med två latte i högsta hugg, lite stressig, eftersom jag inte har all tid i världen på lunchen, drog jag in mig med kortet genom svängdörrarna, tryckte på hissknapparna - och givetvis givetvis dundrar en av muggarna i golvet. Precis utanför en av hissarna i en riktigt sörjig beige pöl. Åkte upp med kollegans kaffe, drog ner med massor av papper i famnen, torkade det värsta. Gick till personalmatsalen och hämtade en mopp (efter mycket möda och stor besvär, herre gud de vill nästan att jag skulle skriva över mitt förstfödda barn till dem innan jag fick låna dyrgripen. Trodde de verkligen att jag ville stjäla en äckliga gammal mopp??). När jag kom ner igen hade faktiskt en städare hunnit föra. Någon hann väll ringa akutstäd attta hand om den äckliga kaffesjö som bildats. Sen denna incident har jag inte lyckats återfå mitt arbetsfokus. Gudarna ska veta att jag behöver skriva en massa.