Praline

Nu börjar jag se ett slut på röran i vår fina lägenhet. En fin skapelse börjar träda fram i takt med att flyttkartonger försvinner och saker kommer på plats. I helgen har det dock varit en blandning av fest och röj. I fredags tog jag ett glas med Johanns på Judith & Bertil. Ja, okej då det blev väl tre glas, faktiskt. Kanske fyra om man räknar med att det första glaset var dubbelt så stort. Hennes kille kom en sväng och dessutom bjöd kvällen på ett oväntat gästspel i form av en gammal klasskompis, tillika strul, som jag inte sett på länge. Han är sig lik. Lika trulig och konstig. Nej nu vet jag inte vad jag ska säga var väl allt han fick fram.

I lördags var det möhippa för Camilla. Ponnytrav, lunch i Vitabergsparken, hiphoplektion och sedan middag i Hägersten. Det var en härlig dag. Ännu skönare kunde den ha varit om jag inte var så djääääääävla trött. Vid åtta hade jag kunnat gå hem. Men stannade till två. Som man gör. Just ja, vi avslutade ju kvällen med lite dansamattespel. Skoj som tusan.

Men i min kropp just nu finns ett ständigt gnag. En litenklocka som hela tiden pockar på uppmärksamheten och säger: du borde städa, plocka, fixa, göra i ordning. Men så fort jag är i lägenheten blir jag bara på dåligt humör och trött. Jag blir trött på killen och trött på mig själv, trött på röran, trött på att inte kunna fatta beslut. Jag måste verkligen se lite positivare på detta för annars går jag nog under och tar andra med mig. 

Har ätit en skön lunch i solen på Konserthustrappan med Vickan . Det blev en burgare från Hötogshallen. Efter jobbet i dag ska jag träffa Ellinor. Jag räknar med att hon ska berätta något för mig... 

Nu har jag färgat bort mitt röda rufs, till förmån för en toning i mörkbrunt. Eller mellanbrun var det förresten. Så skönt! Och på onsdag (om en hel vecka) ska jag klippa mig på Hårgänget. Jag slapp till min stora glädje avfärgning. Tjejen som hjälpte mig på Åhléns city tyckte att mina röda lockar var så ljusa att det räckte att bara köra en färg över. Tur att jag frågade henne, för det gick alldeles utmärkt.

Hade en nära gråten-kväll i går. Gick liksom och var helt nedsänkt och så fort något gick fel tittade några tårar fram. Men lyckades i alla fall sortera lite mer i garderoben, bära upp lite grejer på vinden, få bort ytterligare ett par kartonger ut vägen och så läsa lite mer ur Alkemisten. Den är lite präktig men väldigt finstämd och med många fina reflektioner, här är en: 
"Varför måste jag lyssna till mitt hjärta?"
"Därför att du aldrig kommer att lyckas tysta det. Ovh även om du låtsas att du inte hör vad det säger kommer det alltid att finnas där i ditt brösta och tala om för dig vad du anser om världen och livet"


 

Jag glömmer bort att min semester börjar i morgon klockan fem. Och trots att jag beklagat mig över att det blir mycket fix och plock så kvarstår ju det fantastiska faktumet att jag kommer att vara ledig.

I dag har jag jobbat ungefär såhär mycket:









alltså ingenting. Men jag sprang fem kilometer före lunch och skrev ett kapitel på en bok som kollegan och jag skämtade om att vi ska skriva. Efter jobbet, alltså om 38 minuter, hojar jag till Beyond Retro och ser om en fantastisk lila klänning finns kvar. Hoppas!