Praline

F ä r d i g. Nu är numret nästan klart. Skö-önt. Det är alltid en häftig känsla att göra klar en artikel och komma på nehej, nu har jag inget mer att göra! Så är det nu. Nej, så blev det i går. Nu är det skön plock med smågrejer till tidningen. En bildtext där och en ny rubbe där. Vi har precis haft klappmöte och fått beröm, så alla är nöjda och glada.

Jag tillbringade helgen i Malmö med killen. Min fina fina kille. Vi hade så mysigt. I fredags hängde vi med hans brorsa och flickvän, hon pluggar i Malmö och han var på besök. Vi åt indiskt, vilket resulterade i ballongmagar på alal utaom brosan, som höll sig i från friterade bananer. Friterade bananer! Detta djävulska svenska påfund, precis som pizzasallad, som ska vara något som ackomanjerar asiatisk mat. Har nog inte ätit det sedan jag var tolv. Typ. Hur som helst så blev det en portion dylika med chokladglass efter den kalopssmakande maten och som alltså gjorde mig illamående. Ett par öl till gled dock ner på två trevliga barer. Jag köpte till och med cigaretter. Och rökte en. Kom sedan på att det faktiskt inte är särskilt gott.

Lördagen grydde lika gråmulen som dagen före, men den härliga frukostbuffén fick slasket och råkylan att glömmas. Hotellfrukost! I tell you! Mätta, glada och ...nej, bara mätta och glada åkte vi till Danmark och Louisiana. Schysst. Jag trodde faktiskt att det låg inne i Köpenhamn men muséet ligger ju ute på vischan, i Humlebäkk. Utställningen Stjerneskudd, med filmbilder sjöng på sista helgen, den var riktigt bra. Vi shoppade lite filmplanscher och åkte tillbaka framåt sen eftermiddag. Softade lite för länge på hotellrummet innan vi böev hungriga. Eftersom nästan alla trevliga ställen i närheten var fullbokade hamnade vil till slut i hotellets grill-restaurang. Supermat! Jag åt fisk. En vit. Hjälp jag kommer inte i håg vilken. Drack lite vin och knöt oss tillbaka till rummet.

På söndag åt vi ännu mer av den fantastiska frukosten. Sen infann sig den typiska "jag ska snart åka hem"-känslan, som är en blandning av rastlöshet och snyft. Och lite glädje för att få komma hem. Vi hängde lite i Malmö innan tåget skulle gå. Saknar pojken ♥.

Sen har jag hunnit jobba en dag. Skrev förresten ett blogginlägg i går. Som givetvis försvann när jag skulle publicera. Jag blir så trött på det. Har hänt flera gånger! Men nu ska jag kopiera texten innan jag trycker Publicera. For sure.

I går började Lindyn igen. Galet kul. I morgon kväll tänkte vi gå på Swingkväll och dansa till levande musik, utan avbrott för "Byt partner!" som så ofta ljuder genom lokalen på kursen.

Åh åh åh vad veckan varit stressande. I varje fall på jobbet. I går jobbade jag till sju. Sen gick jag hem, åt kroppkakor och kollade på senaste Gilmore Girls. Jag tror bara att det är sex, sju avsnitt kvar nu, så det sista visas nog i USA i vår. Längtar till slutet!

Det blev ingen lägenhet denna vecka heller. Jag gick på omvisning med V och budade sedan i går. Men vi tyckte inte att den var värd så jäkla mycket. Vi har ju råd men lägenheten styr ju hur mycket man vill lägga.
V och jag åt semlor sen, inte hemgjorda denna gång.

Känner mig sisådär.

Såg Al Gores film En obekväm sanning igår. Den har satt sina spår. Man blir arg, fast ännu mer känner jag mig hjälplös. Jag har ett par saker som kan förändras i mitt liv, men fler måste agera. Jag misstänker att all hype kring global uppvärmning gör att många sticker huvudet i sanden. De vill inte veta, höra, inse! Alltför många är inte villiga att ge upp sin bilfärd till jobbet eller flygturen till Göteborg. De kan inte tänka sig att orka ta en proslinsmugg istället för pappersmugg till kaffet eller att orka slänga pappret i en separat kartong i stället för de vanliga soporna. Det är inte så mycket begärt. Alls. Kom igen alla själviska, lata idioter! De är dags att dra ett strå till stacken. Här är några tips som GÖR SKILLNAD

• Drick kaffe ur porslinsmugg
• Skriv ut dubbelsidigt
• Använd såpa i stället för andra rengöringsmedel
• Åk kommunalt i alla fall två dagar i veckan
• låt inte vattnet rinna under tandborstningen

Det finns ju hur många smågrejer som helst, men a little goes a long way!

Skulle gå ner till Gallerian och köpa lite fin-kaffe till mig och kollegan. Kaffeautomaten här på våning nio lämnar mycket att önska så ibland lyxar vi med en latte. Egentligen finns det ett mellanläge också, det är att gå ner till personalmatsalen och köpa där. Men i dag skulle det bli finfin-kaffe från Coffecup. Jäklarns vad långsamma, struliga och otrevlig de var. Inte klokt. Någon som väntade på en After Eight-kaffe när jag kom väntade skitlänge, när hon väl fick sitt kaffe var det alldeles kallt för någon hade glömt att lämna ut det. Nåväl. Med två latte i högsta hugg, lite stressig, eftersom jag inte har all tid i världen på lunchen, drog jag in mig med kortet genom svängdörrarna, tryckte på hissknapparna - och givetvis givetvis dundrar en av muggarna i golvet. Precis utanför en av hissarna i en riktigt sörjig beige pöl. Åkte upp med kollegans kaffe, drog ner med massor av papper i famnen, torkade det värsta. Gick till personalmatsalen och hämtade en mopp (efter mycket möda och stor besvär, herre gud de vill nästan att jag skulle skriva över mitt förstfödda barn till dem innan jag fick låna dyrgripen. Trodde de verkligen att jag ville stjäla en äckliga gammal mopp??). När jag kom ner igen hade faktiskt en städare hunnit föra. Någon hann väll ringa akutstäd attta hand om den äckliga kaffesjö som bildats. Sen denna incident har jag inte lyckats återfå mitt arbetsfokus. Gudarna ska veta att jag behöver skriva en massa.

Bra filmer gör mig helt lycklig. Jag ser rätt mycket film. Ehum, i alla fall vanligtvis, den senate tiden har jag sett lite för lite. Jag har i alla fall fyra filmer från FIlmfestivalen som ligger och väntar på min hårddisk. Hur som helst tog vi oss i väg på bio i går kväll och såg Pans Labyrint och jag blir fortfarande varm när jag tänker på den. Spanien i slutet av inbörderskriget 1944, Francos tid. En liten flicka, Ofelia, och hennes mor är på väg till sitt nya hem; modern har gift om sig med en av Francos vapendragare och de hamnar i hans hus långt uppe i bergen. Ofelia lockas in i en saga där hon får veta att hon är en prinsessa i en annan värld. Samtidigt utkämpas en kamp i skogarna runtom där Francos män jagar de otrogna "förrädarna". Berättelsen skulle ha blivit en fullständig film utan sagan men med den lyfts filmen till helt andra höjder. Pans labyrint blandar dröm och verklighet, ett barns fantasi och en ytterst blodig och kall tillvaro. Den är hjärtskärande, tårdrypande och fullständigt underbar. Se!

... när en kompis är besviken på en. J var inte så glad att jag inte hörde av mig i lördags, som jag sagt att jag skulle göra. Jag vet!!!! Jag är alltid skitduktig på att höra av mig, göra det jag säger att jag ska göra, inte ställa in och komma i tid - och så när det en gång händer så blir det besvikelse. Förlåt!