Rosie igår

Rosie Thomas. Södra Teatern 22 maj 2007. Har någon hört Rosia Thomas prata? Hon talar som ett litet barn och ser ut som hon är tolv år. Men hon sjunger som en kvinna. Bilderna går inte ihop och jag blir lika förvirrade varje gång hon börjar sjunga. Och slutar sjunga. Jaha, just ja, det var såhär hon lät när hon pratade. Ja visst, såhär är ju hennes sång. Bilderna är så galet olika att de inte går ihop. Men konserten var så mysig, finstämd och personlig så det svämmade över. Och hennes små predikningar mellan låtarna blandat med lite lek och spex. Ja, så hade jag inte förväntat mig Rosie på scen.


Sköna maj välkommen

Maj hälsar oss välkommen med ett tjockt och fint molntäcke. Jag hälsar maj välkommen genom att tycka att allt är rätt bra nu. Det är en fröjd.

I måndags åt J och jag middag hos mig. Jag åt en jättepizza och hon något wok-igt. Sen hällde vi oss vin på löpande band och hade trevligt. Vid halv tolv-tiden drog vi till Debaser  Medis där skivbolaget Nons hade någon form av jubileum. Killen var där eftersom hans band gav ut sina skivor på Nons för drygt tio år sedan. Vi hann se avslutet på Doktor Kosmos spelning. Sedan drack vi två drinkar med hallon och drog hem, glada i hatten. Taxin vi åkte hem i var en gammal veteranbil, Lasse-i-droskan. Och vi hade inte ens pengar att dricksa! När man åker finaste bilen i stan!

Jag har inte berättat om Jóhan Jóhannson! Det var ju en riktigt fin konsert i lördags. Elektroniskt med tre fioler och en cello. Tydligen är melodierna baserade på islänsdska folkvisor. Vi stannade kvar på Södra bar ett slag efteråt - och de spelade till en början swing i stora lass. Ett par tog sig tom en runda lindy! Sedan degraderade musiken raskt och mynnade ut i något arabiskt dravel. 

Den här veckan är det fullt upp: lindy och tvätt ikväll. Guldbladet-gala imorgon. MIddag med Ms styvsyrror med respektive på fredag. Och på lördag ska M och jag fira våra lägenhetsförsäljningar med en middag på Grill.

Nu är det snart lunch. Jag tänkte springa lite.


I mina öron...

Just nu spelas Säkerts album Säkert! på repeat i min mp3-spelare, om och om igen. Jag vet inte vad det är, men Annika Norlin lyckas fånga mig i allt hon gör. Jag blir aldrig less på Hello Saferide och Säkert! är exakt lika trollbindande. Det är texter som säger så mycket, som är sjukt ytliga och avgrundsdjupa på samma gång. Och de har självdistans! Musiken till pryder och gör allt till en perfekt blandning, sällan för mycket aldrig för lite. Allt låter genomtänkt och slipat på in i minsta detalj, samtidigt som det låter ihopkastat på tre sekunder. Jag är imponerad, faktiskt. Jätte. Skulle vilja ha skrivit det där själv. Vi är ju nästan lika, hon och jag. Journalister, från Östersund. Ja, och därslutar likheterna. Men vi har i alla fall samma dialekt!

Parton & Kristoferson

Dolly och Kris förtjänar lite utrymme på bloggen. Globen förvandlades till ett böljande country-hav i fredags när Dolly tog ton. Fruktansvärt härligt och overkligt. Hon öppnade med Baby, I'm burning, som är en av mina absoluta favoriter, sedan var det en kavalkad av låtar, en hit efter en annan. Men tråkigt blev det aldrig. Inövad skämt och ett härligt giggle gjöt ihop kvällen till en festival utan dess like. Jäklarna vad det är drag i den lilla kvinnan. Som fakstiskt är fyra månader äldre än min mamma.

Kris Kristoferson spelade på Cirkus i går med en ensam gitarr på en orientalsk matta. Han är för skön, gubben. Jag tyckte möjligtvis att det hela blev lite väl långt och enformigt, men musiken är som honung och han sraspiga röst kompletterar perfekt. Ett missat ackord där en glömd textrad där och ett tvärt slut på varje låt, Thank you.

Hello Saferide blir Säkert!

Annika Norlin har sagt att Säkert! det ska uttalas med ironi och att hon helst velat döpa sin skiva "läju". Härligt. Nostalgi för alla som är födda norr om Gävle. Kanske allra mest för oss som är födda och uppvuxna mellan gran och tall, berg och sjö i Jämtland och världsmetropolen Östersund. Hon har ju inte så mycket Ösd-referenser som Vapnet, men dialekten talar sitt tydliga språk. 

Hur som helst, den nya skivan är grym. Vi kommer att dö samtidigt sätter sig som en igel på hjärnan, fast en behaglig igel. Och texten! Vi kommer att dö samtidigt, du och jag. Och varför då? Jo, jag är lite äldre än du, men eftersom du röker dör jämnar det ut sig. Hahahaha, det är underbart.

Ur Säkert!s blogg:  Om Hello Saferide vore en släkting skulle hon vara den roliga systerdottern som alla vill ha till bordet. Säkert! är mer som en sur farbror.