- 10° på kontoret

Får man arbeta såhär kallt? det måste finnas regler mot att låta sina anställda frysa i hjäl. I morgon måste jag nog ta med mig torgvantar för att kunna skriva!

I går hade jag mysigt middag i fyra glada vänners lag. Vickan, Malin och Johanna. Hm, det var ju bara tre. Ellis kunde inte komma. Det var tråkigt. Men vi åt god kyckling i röd curry och sedan Vickans kladdkaka och ananas rullad i kokos. Snckaet gick mest kring killar, dieter (en av oss är på detox) och vilka karriärsval man ska göra. Jag tror jag ska satsa på projektledare. Eller matematiker. Kanske blomsterhandlare. Eller caféägare. Eller mångfaldskonsult. Åh, det är så mycket jag vill piffla med!

Nu ska jag snart äta lunch - rester från i går!


Je l'aime, le trein

I dag ska jag få åka tåg till Östersund. 16:35 rullar tåget från centralen och då ska jag läsa en tidning, äta smågodis och dricka kaffe. Vad jag inte ska göra är att spilla ut mitt kaffe över grannens barns Oppfinnarjockes kluriga magasin. Det ska jag inte göra. För det har jag redan gjort en gång. Jag delade bord med en pappa och hans två döttrar. Jag var på mitt vanliga jag ska bara sitta här i min egen värld med min bok och jag vill inte ha något med den lilla familjen att göra -humör, men ställde helt plötsligt till med en scen när de små storögda flickorna fick sina magasin indränkta med min härliga bruna sörja; jag blev en kaffekopp fattigare, de fick sitt tågtidsfördriv indränkt och pappan, ja han gjorde faktiskt ingenting. Han höjde knappt på ögonbrynen medan jag for runt och bad om ursäkt och torkade och hade mig.

I går gick vi på Granit och kollade in förvaring. Sedan en sväng till Designtorget och blev kära i de här supersöta djuren:
 

Lite pömsig

Hjälp. Jag har just gjort en telefonintervju - och jäklar i min låda om jag inte höll på att somna under tiden. Nej, han var inte tråkig, inte heller särskilt långrandig. Jag var bara så katastrofalt trött. Vad är det med mig? Man kan inte somna mitt inne i en intervju! I går på lunchen tog jag mig en tupplur på gräset här nedanför. Sjukt. Kan det vara så enkelt att jag behöver en semester?

En bra start på en onsdag som denna

Jag var uppe i arla morgonstund och sprang. Långholmen runt. Njae, det var inte super fantastiskt härligt, utan mest bara jobbigt. Jag är inte van att kuta innan kroppen sagt hej till världen. Nu kändes det somom den fortfarande låg hemma och sov. Roligt var i alla fall att jag vaknade till vid hal sex, konstaterade att jag inte behövde gå upp än. Föll i sömn och drömde att jag gick upp, var ute och sprang och satt och åt frukost. Sen ringde klockan. Ah, vad roligt att inte ha varit ute redan, när kroppen och psyket tyckte att jag hade det.

I går kväll efter köttfärssoppan så drog jag till Johanna. Hon har hittat världens sötaste lilla café i Kristineberg; Pärlan är en blå femtiotalshusvagn med rosgirlanger där några härliga människor driver ett tillbakalutat fik. Skönare får man leta efter.

Men i dag blir det bara plock i lägenheten. Och röj!


Inspiration!

Jag har käkat lunch tillsammans med min nyfunna favorit. Boken Rensa i röran av Karen Kingston. Jag vill bara springa hem och tokrensa. Känner igen mig på alla punkter. Kan du lokalisera dina saker i hjärnan? frågar hon mig från sidorna i boken. Hrmpf, kan jag lokalisera något i min hjärna? Häftig tanke att veta var alla ens prylar är. Jag blir lite upphetsad! Det här måste göras.
 
 

I dag är det såhär:

Nu är jobbdagen snart till ända. Då ska jag cykla hem och göra köttfärssoppa. Jajemensan, köttfärssoppa. Det är den typ av mat man gör när man är över 30 och nybliven sambo. Sen ska jag och min nya sambo diskutera grejer vi sett på Blocket under dagen. Vi ska prata skänk, stolar och stringhyllor. Sen, innan mitt humör hinner sjunka till följd av den oordning som vårt hem befinner sig i, ska jag hoja över till Johanna och hänga lite. Åh vad skönt det ska bli! Ser fram emot lite gott tjejsnack.

I går var jag duktig. Då blev det ommöblering, rensing på balkongen och jag fick även sticklingar i jorden - passionfruktsplantorna som jag fick av Nina. Den förlorade vännen Terese är tillbaka i stan ett par veckor, så vi tog oss en långfika på Copacabana också. Lilla! Varför kan hon inte bara komma hem och inte vara i Australien?

Här inne småhuttras det. Därute svettas det. AC i all ära, nej, fakstiskt inte. Det finns ingen ära som AC förjänare.

Kaffe mig hit och kaffe mig dit

Kaffe har varit mitt livs vatten sedan jag var 17. Kaffe i varje shape or form har runnit över mina läppar. Även om jag alltid varit lite finsmakare så har jag aldrig bangat för en kopp. Nu gör jag det. Ständigt. Dricker grönt te eller rooibos på jobbet. Och en hel del vatten. Varför? Av någon anledning är det omöjligt för mig att få en god kaffekopp på jobbet. Maskinen ute i köket är för täskig. Aldrig gott bara äckel. Om jag åker hiss fyra våningar ned finns en matsal där man kan köpa, men kombinationen hyfsat kaffe och en pappersmugg fungera inte heller. Och skulle jag trycka ner mig till Gallerian, ja då kostar kaffet skjortan, byxan, ja hela kostymen! Varför går det inte? Jag älskar kaffe. Allt jag vill ha är en damn fine cup of coffee. Hur svårt kan det vara?

Oj, hjälp!

Ironiernas ironi?

Come rain, come shine

I morse cyklade jag över Västerbron strax före åtta och höll på att smälta ihop. Allt var så härligt kvavt och varm som jag gillar. Hade jag vetat att det inte skulle bli lite småkyligt (som jag hade förväntat mig) och klätt mig i aningens svalare kläder så hade cykelturen varit perfekt. Nu hade jag jeans och min nya bruna tröja med vita ränder. Över bron kom jag och hittade rätt nästan på en gång till intervjun jag skulle göra. Egentligen var jag tvungen att ringa upp Gary Baker, som mitt objekt heter och fråga om vägen igen; det visade sig att jag var några kvarter fel...

Intervjun gick skitbra, den handlade om hur bankbranschen kan förbättra sin mångfaldhet, eller göra sig tillgängligare för personer med andra kulturella bakgrunder än den västerländska. Och jag blev oerhört inspirerad. Kanske ska jag börja plugga etnologi. Eller på ett eller annat sätt komma in och arbeta med mångfald! Baby, I'm burning!

Jag är verkligen som pånyttfödd på jobbet den här veckan. Har känt mig som "riktig". Har fått gjort en hel del och känner att jag kommer ihåg hur man skriver. En bra förutsättning när man är journalist skulle jag vilja påstå. I dag fick jag ett mail från en kollega på banken som sa att "du är verkligen grym på att skriva". ♥

Det hellregnade och åskade lagom till lunch. Då skulle jag egentligen ha cyklat till Motromännen och lämna in våra ansökningar om internationellt körkort, men det gick inte att gå ut. Nu skiner nästan solen igen. Såklart.

Efter jobbet ska jag kika på skor till bröllopet på Beyond Retro. Förhoppningsvis får jag sällskap av Vickan, som var lite sugen med. För övrigt så visste jag att jag skulle ångra att jag inte köpte på mig ett par snygga skor på en schysst, billig butik i Amsterdam. Det fanns coola skor i mängder. Säkert halvdan kvalitet, men trendigt och billigt, som sagt.  Nu ska jag jobba bra i 90 minuter till.


Sol, meze och ett dopp i det blå

Jag måste säga att så fort kollegan kom tillbaka från sin semester så blev det mycket roligare på jobbet. Jag känner mig genast lite piggare och mer motiverad. Skönt. Jag trodde att allt hopp var ute för mig, men så fort man har ett bollplank bredvid sig så blir allt lite bättre. Jag har ju känt mig helt sänkt vissa dagar i juli. Har redan fått gjort en massa. Just nu filar jag på en artikel om delårsrapprten som presenteras snart.

Hade en skön kväll med Ellinor i går. VI har inte setts på en evighet och tog en lång sejour i solen vid Långholmsbadet. Vi hade med lite hämtmat från Take [M] home på Långholmsgatan, mycket god meze - och drack sedan kaffe ur termos. Mattias kom förbi med lite badkläder så att vi kunde ta ett dopp i det ganska kalla vattnet. Solen hann dala lite innan vi tog oss i så det blev ingen lång simtur direkt utan snarare iochupp. Men det var välbehövligt och efterlängtat. Bada is the shit.  

Det jag trodde hon skulle berätta för mig uteblev, till min stora förvåning. Men det kan inte dröja så länge...

Resten av kvällen gick åt till lite slapp på soffan, framför Lyxfällan - programmernas program. Sedan blev det, tja varför inte lite mer plock i lägenheten? I dag kommer killen bror och flickvän. Oj nej, det ju jag! Killens bror med flickvän kanske passar bättre. De ska bo med oss och vårt kaos till söndag. Ska blir lite mysigt med lite sällskap men lite jobbigt när vi fortfarande har mycket att göra.

Imorgon hoppas jag kunna gå på Skansen. Hoppas hoppas!




Ljuset i tunneln

Nu börjar jag se ett slut på röran i vår fina lägenhet. En fin skapelse börjar träda fram i takt med att flyttkartonger försvinner och saker kommer på plats. I helgen har det dock varit en blandning av fest och röj. I fredags tog jag ett glas med Johanns på Judith & Bertil. Ja, okej då det blev väl tre glas, faktiskt. Kanske fyra om man räknar med att det första glaset var dubbelt så stort. Hennes kille kom en sväng och dessutom bjöd kvällen på ett oväntat gästspel i form av en gammal klasskompis, tillika strul, som jag inte sett på länge. Han är sig lik. Lika trulig och konstig. Nej nu vet jag inte vad jag ska säga var väl allt han fick fram.

I lördags var det möhippa för Camilla. Ponnytrav, lunch i Vitabergsparken, hiphoplektion och sedan middag i Hägersten. Det var en härlig dag. Ännu skönare kunde den ha varit om jag inte var så djääääääävla trött. Vid åtta hade jag kunnat gå hem. Men stannade till två. Som man gör. Just ja, vi avslutade ju kvällen med lite dansamattespel. Skoj som tusan.

Men i min kropp just nu finns ett ständigt gnag. En litenklocka som hela tiden pockar på uppmärksamheten och säger: du borde städa, plocka, fixa, göra i ordning. Men så fort jag är i lägenheten blir jag bara på dåligt humör och trött. Jag blir trött på killen och trött på mig själv, trött på röran, trött på att inte kunna fatta beslut. Jag måste verkligen se lite positivare på detta för annars går jag nog under och tar andra med mig. 

Har ätit en skön lunch i solen på Konserthustrappan med Vickan . Det blev en burgare från Hötogshallen. Efter jobbet i dag ska jag träffa Ellinor. Jag räknar med att hon ska berätta något för mig... 


Bilder från Amsterdam

             

Amsterdam 2007

Jag har ju varit i Amsterdam och tillbaka. En riktigt skön resa med cykling, shopping, drinkar och en hel del tjejsnack. Vi bodde på världens trevligaste Bed and Breakfast, Tontonight, där herr Ton tog hand om oss med gigantisk frukost på en söt bricka utanför dörren och ett riktigt fräscht rum. Att tapeterna falnade och det luktade unket när man steg in från gatan gjorde inget, högt uppe på våning fyra var allt tiptop. Tyvärr innebar resan även en stulen mobiltelefon. Inte min, men Johannas. Skittjuv! Hur går tankarna när handen glider ner i väskan och snor åt sig någon annans pryl? Den är min!, kanske? Men, näe, den var faktiskt hennes. Så jäkla surt.

Men annars - fasen vilken fin stad! Jag har varit där ett par gånger förut, men att cykla är oslagbart! Man hinner se allt och tar sig fram som vinden. Det finns inga backar, bara små broar över alla otaliga kanaler. Och var man än susar fram finns något att oha eller åha över. Och alla holländare utom en var så trevliga. Jag skojar inte när jag säger att folk cyklar omkring med leenden på läpparna.

Jag saknar frukostbrickan med croissanter, pålägg, ägg, yogurt. Ja, mat för en hel familj. Kanske lite extra just nu när det är 45 minuter kvar till lunch och jag har en rätt trist köttsoppa att se fram emot.

Dessutom hittade jag klänningen som kommer att göra mig finast på nästa lördags bröllop!