25 ggr allting

I dag har jag köpt 25 par glasögon, 25 strandmattor och 25 solstift. Efter jobbet ska jag köpa 25 papperspåsar. Varför? Ja, det kan man gott fundera ett slag på. Men roligt var det hur som helst att bränna 4000 kronor på en timme.

J och jag simmade i morse. Mycket mycket bra gjort. Man känner sig som ett litet energiknippe när pedalerna sedan styrde mot kontoret.

Vet inte hur jag sak göra med bloggen. Ska jag lägga av? No sé.


J som i jälp

I går lämnade jag över mina nycklar och därmed har jag inte rätt att vara i min lägenhet. Inte min. Hennes. Tänk att hon ska bo där nu. Inte så sorgligt. Bara konstigt.

I dag är en mild och mulen dag. Vi har det lugnt på jobbet; det enda jag behöver krysta fram i eftermiddag är en ingress. Ska nog gå bra. Jag tänkte mig en yoghurtglass i Gallerian om sisådär en timme. Som pricken över i:t en fredag som denna. Efter jobbet drar jag och J till Västerås. Jag längtar efter att sätta mig på tåget. Kul att träffa J också. Allas namn börjar på J. J som i jälp?

Min session hos Florence blev en visualisering, vilket var skitsvårt och gick sådär. Men lite coolt ändå. Jag känner mig rätt öppen för det föreslår, allt är värt att prova. Vi kom ändå fram till ett par saker som var tänkvärda. Mycket handlade om onsdagen.

Längtar efter att sova ut. Har verkligen gått på halvfart den här veckan. Men har i alla fall sprungit fem kilometer och varit på Body Pump. Skulle egentligen ha velat simma i dag, men det blir tyvärr ingen tid till det.


Babel

Äntligen har jag sett Babel, som alla gått och tjatat om. Vad tyckte jag då? Nja. Kanske var förväntningarna för höga. Kanske blir människor bara eld och lågor när amerikaner på film får upp ögonen för andra kulturer. Kanske var den helt enkelt inte så ljuvligt bra. Helt makabert tycker jag att en sak eventuellt skulle ha höjt filmen: om även ett amerikanskt barn dog. Galet va? Brad Pitt var medioker. Cate Blanchett likaså. Den marockanska familjen gjorde ett bra jobb. Historien som berörde mest var den mexikanska, där den mexikanska nannyns skådespelarprestation sken långt starkare än alla andras i filmen.

♣ ♣


_______

Nu har jag lagt sista handen vid en sista artikel till tidningen och skrivit ihop några puffar till förstasidan. Känns skönt. Detta är också det sista numret av tidningen i det här formatet. Efter sommaren ser ett nytt magasin dagens ljus. Ska bli spännande. Det blir ett nytt sätt att arbeta på. Men jag har också en annan tanke. Jag har fått nys om ett jobb som jag gärna skulle vilja ha. Jag vet att det kommer att bli ledigt i höst. Ska jag ringa? Grejen är att jag var på intrevju på samma ställe, men för en annan tidning för ett år sedan. Jobbet som nu kommer att bli aktuellt hade en kompis till mig. Han slutade och killen som tog vid har fått sparken, fick jag alltså reda på. Det borde göra ett gott intryck att visa sig intresserad. Jag vill ju egentligen vara redaktör och ha mer organisatoriska arbetsuppgifter. Planera, redigera, kommentera ... nu är jag en simpel reporter med för mycket tid att lala.

I går började ännu en omgång lindy. Kurs 3 igen. Skoj. Vi gick på dansen efteråt, med liveband och uppbjudning och grejer. Det var skoj men jag blir liksom aldrig uppbjuden. Jo, förresten. Men på nåt vis är det så typiskt att jag blir uppbjuden av, well, töntar. Om jag och min kompis exempelvis har spanat in någon från kursen som är bra att dansa och som vi gärna skulle dansa med mer. Och så kommer han fram och bjuder upp - henne, givetvis. Alltid är det så. Det sjukaste är att de här tillställningarna är så långt ifrån ett mellanstadiedisko som man kan komma. Egentligen inget flörtande förekommer. Folk dansar för att ha kul. Sen kan jag tänka mig att det visst finns de som är raggarsugna, men det har inte så mycket med saken att göra. Det är proffsigt på något sätt. Ändå kan jag inte skaka av mig en viss känsla av att det för att jag inte ser tillräckligt bra ut som alla bjuder upp någon annan. Det ligger en viss tonårsnivå på det här, jag känner ju det själv.  Jag fattar ju att egentligen inte har med utseende att göra heller. Utstrålning. Jag vet. Men har jag inte det heller? Det jobbigaste är att jag vet att kompisen förväntar sig att det ska bli precis så också. Usch, det här är faktiskt så löjligt och patetiskt men det kan inte hjälpas. It's how I feel.

Rosie igår

Rosie Thomas. Södra Teatern 22 maj 2007. Har någon hört Rosia Thomas prata? Hon talar som ett litet barn och ser ut som hon är tolv år. Men hon sjunger som en kvinna. Bilderna går inte ihop och jag blir lika förvirrade varje gång hon börjar sjunga. Och slutar sjunga. Jaha, just ja, det var såhär hon lät när hon pratade. Ja visst, såhär är ju hennes sång. Bilderna är så galet olika att de inte går ihop. Men konserten var så mysig, finstämd och personlig så det svämmade över. Och hennes små predikningar mellan låtarna blandat med lite lek och spex. Ja, så hade jag inte förväntat mig Rosie på scen.


Saknad

Jag fick mail från en mycket god vän i dag. Han är amerikan. Vi har inte hörts på länge och det är sällan han skriver out of the blue. Om han bara visste vad han betyder för mig! Och har betytt. Han är anledningen till att jag knappt kan lyssna på The Cures Disintergration utan att magen och hjärtat nästan sprängs av olika känslor. Han är den konstigaste och häftigaste och intensivaste vänskap jag har haft. Han är min själfrände. Fortfarande? Jag vet inte. Men jag vet att jag saknar honom så mycket. Jag skäms för att jag varit på väg att hälsa på så många gånger och aldrig kommit i väg. Jag avskyr att han ibland tycks ha glömt mig. Men visst vet jag att han egentligen känner som jag? Visst är det så? Visst kommer han aldrig att glömma? Det skulle ju ha varit vi. Trodde vi. Men så blev det inte och så kommer det aldrig att bli. Ingen frustrerar mig som han. Ingen förstår mig som han. Ingen kan ge mig det som han kan. Men det är så oerhört mycket som han aldrig skulle kunna ge. But I miss him like crazy.

Helgen

Jag hade verkligen en skön fredags. Började med att springa 5 km, därefter middag med M med kompis på Texas Long Horne på St Paulsgatan. Efter en margarita och lite kött cyklade jag hem solo kvist, köpte en påse godis och satte mig i soffan med datorn Gilmore. Nu är det slut. Slutet var fint och värdigt och det känns både ledsamt och trist. Sedan såg jag lite annat smått och gott innan jag kröp till kojs vid halv tolv. Killen kom hem en timme senare. Han luktade bara lite öl.

Lördagen grydde med vacker väder och en ångest för att vi skulle vara inne och städa min lägenhet. Men innan vi anlänt Bildhuggarvägen stod regnet som spön i backen. Perfekt städväder med andra ord. Mycket gno och fej och nu skiner den ganska ok. Men lite fuskverk är det nog... hoppas att det inte klagas på städningen bara.

Kvällen blev lugn. Vi hyrde härliga Marie Antionette och lagade pasta med entrecôte. God mat. Bra film.

Jag vaknade hyfsat tidigt i söndags. Det var så skönt att inte ha en massa måsten. Jag skulle iofs till lägenheten, men bara en kortis. Sedan cyklade jag omrking lite på måfå, åt en macka "nånstans", cyklade vidare. Lade mig i Skinnarviksparken och läste Fågelbrovägen 32. Jag har verkligen ett stort, stort behov av ensamhet för tillfället. Och det är härligt när man bara kan utnyttja det. Cyklade dock till Fridhemsplan för att träffa Johanna en sväng. Vi fikade vid Stadshuset pratade killar och planerade vår Västerås-resa på fredag. I går kväll bakade jag grahamsfrallor och läste mer. Allt medan kille satt med sin dator. Vem hade roligast dag??

Marie Antoinette

Färgerna, kläderna, skorna, bakelserna, naturen, blommorna, Versaille, frisyrerna, Axel von Fersen, påkläderskor, lever-laver, Kirsten Dunst, 1700-talsstämning med modern musik, The Cures Plainsong, skvaller, soluppgång, Let them eat cakes...

Därför ska man se Sofia Coppolas Marie Antoinette

image18

Kris

Nej, har jag verkligen en kris? Inte än. Men jag börjar verkligen fundera över mitt kall här i livet. Ett av min kall är helt klart att skriva. Men kanske inte att skriva artiklar för en banks personaltidning och dess intranät. Jag blir så lätt slö och oinspirerad när jag inte har något intresse för det jag gör. Eller intresse och intresse, det ger mig väl inget helt enkelt. Jag är less och har inget att ge på jobbet. Inga texter blir något speciellt och jag försöker mest få dem överstökade med. Känner mig kort och gott som en ganska dålig skribent, eller snarare arbetare. Vill inte att min språk ska reducerats till något stelt och tråkigt fackspråk i bankvärlden. Inte heller till ett puttinuttigt fluffigt språk med massa floskler.  Blä! Vad kan framtiden ha i sitt sköte för mig? Ska jag öppna ett bageri med goda bullar och smaskiga tårtor? Eller läsa matte och sätta mig i ett lab och lösa ekvationer? Eller kanske rentav jobba lite extra på hotellet?

Hur det nu är med den saken har jag tänkt att denna fredagkväll ska insupas på egen hand. Jag vill bara ta det lugnt och vara lite för mig själv. Och det ska jag bland annat göra med det absolut sista avsnittet av Gilmore Girls. Vad ska jag sedan göra? När jag vet hur det går? Kommer jag att se serien igen och igen, eller kommer magin att vara försvunnen?

Kommer Luke och Lorelei att få varandra? Det är egentligen den enda frågan som behöver besvaras i det sista avsnittet. Och visste vet jag väl svaret? Hur som helst: imorgon vet jag!

Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av

Ett mantra som upprepas i t-banan. Men nej, jag har aldrig tänkt på avståndet mellan vagn och plattform när jag har stigit  av.

Flera dagar sen nu

Har ätit en äckligmengod köttbullemacka med rödbetssallad till lunch. Framför datorn. Tack vare ett missförstånd mellan min kille och hans far ska vi åka till Öland redan klockan tre i dag. Egentligen skulle vi ha åkt efter jobbet. Jag tänkte i alla fall minimera mina lediga timmar genom att äta framför datorn och jobba. Hm, jobba var det ja...

Mackan har gjort mig bullig i magen.

Helgen var kantad av jobb i lägenheten. Min alltså. Den som är såld och som jag måste vara utflyttad ur om lite drygt en vecka. Nu är alla grejer flyttade till en Shurgard förråd på Ringvägen. Där ska de lyckligt förvararas till den 6 juli då vi äntligen får flytta in i den nya fina lägenheten.

Shurgard är makalöst. Allt är så välplanerat. Jag skrev på lite papper, betalade och sedan en kod och en nyckel till förrådet. Nu kan jag åka dit hela dagarna om jag vill, knappa in koden, köra ner i avlastningsgaraget och springa i väg in i labyrinten, som är alla förråd, och fram till nummer 6012 som är mitt. Man kan hyra allt från 1kvm till hur stort som helst. Jag har 2. På två kvm får alltså allt jag äger plats. I princip. Lite har jag ju redan tagit med killen.

Jag lånade syrrans bil för att köra grejerna, så i söndags blev det två turer tor till Norrtälje. Buss dit, bil hem, bil dit, buss hem. Fick träffa Noah och natta honom. Grymt skönt att köra bil, gasa på en tom landsväg med härliga landskap utanför fönstret, allt ackompanjerat av älsklingsmusik i stereon.

I går firade M och jag lägenhetsförsäljningarna med en middag på Grill. Det var mysigt men maten var sådär faktiskt. Jag blev alldeles berusad av en Passion daiquiri och ett glas rödvin.

Nej, nu har ska här jobbas i entimmeochtjugominuter.

När häggen blommar...

Egentligen är jag alldeles för trött. Har varit på Bara Bistro Bar och sedan på Pet Sounds. Nu är kroppen helt slut. Ska försöka dricka lite vatten innan jag kryper till kojs. Jag kände mig lyckligt när jag cyklade hem. Det är såhär det ska vara. den här känslan söker jag hela tiden. Jag drar min cykel uppför Lundagatans kullerstenar. Den skramlar och rasslar av alla ojämnheter. Gatulyktorna ger hela tillvaro ett kulissliknande ljus. Syrenen är nästan helt utslagen, häggen blommar för fullt. Det doftar sött. Jag har på en kjol jag trivs i. Allt är bara så outhärdligt vackert. Någonting i den här känslan gör mig fullkomlig. Jag vill hålla fast vid den och aldrig släppa taget. Men den finns nästan bara utomhus. Nästan bara när det är mörkt. Och den har ingenting, absolut ingenting med en dator att göra. Min Macbook finns knappt när häggen blommar!

Toarutinerna äro outgrundliga

Har just varit på toaletten här på jobbet. Där finns en krok på väggen, på vilken någons svarta pärlhalsband hängde. Vem tar av sig halsbandet innan man gör sin business på toaletten? Och varför? Svårt att koncentrera sig, kanske? Rädd för att smutsa ner(hur då?)? Jag blir lite nyfiken.

I övrigt en stilla dag på redaktionen. Fredag är alltid välkommet och i dag ska jag springa när jag slutar och sedan möta V för ett glas någonstans. Har inte bestämt var. I går shoppade jag lite; en riktigt cool kjol, tweedig och med perfekt swing-stuk! Jag älskar den redan. Det blev även ett par skor, som faktiskt var för stora "du ser ut som Kajsa Anka i dom ", sa killen. Och det gjorde jag. De var som Kajsaskor fast inte rosa, utan bruna. Nu har jag bytt till en mindre storlek. Känns härligt att kunna ha 40 (!). Capribyxorna som jag köpte fick åka tillbaka till butiken dock. De var perfekta. Tills jag upptäckte den låga midjan. Soooooo twothousandandtwo. Fult!

Jag mår just nu illa av en latte som jag stjälpt i mig. Egentligen är jag ju inget lattefan. Hellre gott, svart kaffe.

Kärt återseende

I går efter lindyn - som var helt fantastiskt sjukt jäkla tokkul - så träffade jag en vän från tiden då jag jobbade på Hotell Zinkensdamm. Karin. Hon är riktigt kul att hänga med, ändå har vi inte setts på över ett och ett halvt år. Sist vi drack öl ihop var faktiskt kvällen före min första dejt med M. Mycket vatten har runnit under mina broar sedan dess.

Hur som blev det två öl för mycket och jag har faktiskt varit lite bakis i dag.

Eftersom kollegan drar till Indien i morgon så åt vi finlunch på Lebanon meza lounge. Gott, men inte lika fantastiskt som sist. Nu ska jag snart iväg på en intervju i huset bredvid. Sedan ska vi fika, också med anledning av Indienfararen. I kväll måste jag tyvärr åka till min lägenhet och packa ihop det sista. Vill verkligen hinna få undan så mycket som möjligt i veckan. Den 24 är det officiella inflyttningsdatumet, så då ska allt vara skinande rent och härligt. Det kan i och för sig vara lite mysigt att plocka lite för mig själv. Har lånat fem rediga banankartonger av min mamma.

Min kväll kan se ut såhär:

  • Städa min byrå
  • Packa i min lägenhet
  • Se efter varför min cykel skramlar så och hur det kan åtgärdas

  • Eller på vilket annat sätt som helst.


    I dag är det såhär

    J och jag gick och simmade i morse. Hurra för oss! Jag hade min nyinköpta bruna baddräkt, som fick sig ett premiärdopp. Sedan åt vi frukost på Il Caffé på, hm, är det Hantverkargatan? Jag är osäker, ska kolla upp det. Vi har tänkt att det ska bli en tisdagsvana. Hur som helst kom jag till jobbet nio och får jobba en timme extra i dag. Men det var morgonen värd!

    Jag har ju varit extra duktig eftersom jag sprang efter jobbet i går. Allt detta tränande alltså! Jag har ett bra flow nu. Cyklingen gör ju sitt till också. Då får man äta en extra bulle!

    I går kväll brände jag en skiva till presschefen Anna. Hon frågade mig om jag hade lite musik som hon skulle gilla. Roligt! Nu har hon fått Christian Kjellvander, Säkert (såklart...), Dixie Chicks, Rosie Thomas, Hidden Cameras, Whiskeytown, Björn Olsson ... några till också men jag kommer inte ihåg. Jag blev glad att hon frågade!

    A guide to recognizing your saints

    ... är en skitbra film som vi såg i går på Grand. Robert Downey Jr spelar en författare, bosatt i Kalifornien, som återvänder till sina hemmakvarter i Brooklyn, NY då hans pappa är svår sjuk. Filmen handlar egentligen om barndomen i det våldsamma grannskapet och de dagar som ledde fram till hans beslut att lämna New York. Bra spelat, otäck, realistisk, välregisserat, snyggt filmat.
    En riktigt bra film!


    Trött måndag

    En måndagseftermiddag som denna slår tröttheten till som en blixt. Har ätit banan och dricker te för att pigga upp mig. Det fungera sådär. Tänkte träna efter jobbet.

    Middagen i fredags var toppen. Vi åt och drack för mycket vin och drinkar. Sen spelade vi spel, Alias, vilket var hur kul som helst. När vi spelat klart en andra gång skulle vi dra hem. Då hade klockan blivit fyra. Helt galet. Vi mötte tidningsbudet i trapphuset. Oj oj, för inte så länge sen var fyra på morgonen snarare regel än undantag. Och, herregud, visst kan jag vara ute och rumla till ännu senare, grejen i fredags var att vi bara satt och satt och hade ingen aning om vad klockan blivit.

    När jag vaknade alldeles för sent på lördagen käkade jag och killen frulle på Deli'n på hörnet. Sedan drog jag till city för att hoppa på tåget till Läggesta; mamma skulle föräras en visit på sin 61-årsdag. Hon bor så ljuvligt ute i stugan med skog och härligheter invid knuten. Alltid när jag åker till mamma så planerar jag alldeles för kort tid. För att "get it over with". Men jag blir alltid så besviken på mig själv. Syrran och gullige Noah var med också. Han är 2,5 och fortfarande lika söt.

    Väl hemma gick jag och M i väg på picknick i Skinnarviksparken med lite medtagen födelsedagstårta och kaffe i termos.

    MIn nya fina mobil har kommit. Det blev, som jag sagt, en:



    I love it


    Guldbladet och i dag

    I går, iklädd min nya hårfärg gick jag på Guldbladetgala med kollegorna. Det var kul! Vi vann inte tyvärr, men maten var god och sällskapet likaså.

    F och jag var duktiga och sprang en sväng före galan. Fab! Nu har jag sprungit tre gånger den här veckan!

    Nu ska jag strax i väg till Florence. Sedan ska jag gå på kurs i sökordsoptimering på Münchenbryggeriet i eftermiddag. Känns sådär. Jag vet inte vad jag ska dit och göra och det tar bara en massa tid! Suck.

    Ikväll ska vi käka middag med Ms styvsyrror hos Js kille vid St Eriksplan. Kan nog blir riktigt trevligt!

    Pernilla ser rött

    Det blev inga nya, snygga, ljusa slingor som Sarah Jessica Parker, inte heller en mörk toning à la Miranda July. Nej, jag är en rödhårig nu! En eldrödhårig. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig;om det står eldröd på förpackningen, då kan man anta att håret blir, tja, eldrött kanske? Ändå blev resultatet en smärre chock. För mig, och för omgivningen. Jag har ju färgat håret tusen gånger! Och rött var ju mitt signum i många år, men inte så här kanske. Första infallet var att jag kände mig som en fjortis. Pubertal hårfärg. Men nej, nu känns det suveränt.

    Killen skrattade högt och länge och visste nog inte riktigt hur han skulle hantera min nya överraskande hårfärg. Men jäklarns vilka komplimanger jag har fått! Jag tror inte riktigt att folk (i kontorsåldern...) förväntar sig att man ska göra såna här förändringar och därför blir, nästan lite avis.


    I går...

    sprang jag fem härliga kilometer på lunchen. På löpband såklart. Jag har kommit in i en bra springsving nu. Ska också försöka simma en gång i veckan. Tror att det är guld för min kontorsrygg.

    Lindy hopen var skoj. Det gick riktigt bra. Längtar efter att gå samma kurs igen, för att få lite mer träning. Sen kan jag nog gå vidare till den högsta gruppen. I sommar är jag lite sugen på att åka en tur till
    Herräng. V & jag funderar på att åka på en danskväll. Vore mysigt.

    pinsamheter

    Jag känner mig så dum! Var nere i tvättstugan och såg till min förvåning och förtjusning att en tvättstuga var ledig precis nu, så jag knölade in tvätt i alla maskiner och körde i gång. Då dök en tjej upp. Som faktiskt hade bokat maskinerna. Nr 488. Jag sa förlåt, jag har sett fel. Förlåt. Förlåtförlåtförlåt! Hon var sur. Jag sa Förlåt, jag vet inte vad jag kan göra. Hon sa "det är så trist när man har bokat". Jag fattaaaaaaaaar! Men herregud vad suuuuuur hon blev. Då blev jag också sur. Och visade det! Jag förstår att hon blev ilsk. Men man måste kunna ta emot ett förlåt, eller tio! Jag sa att jag inte hade gjort det med flit.

    Nu måste jag tyvärr pallra mig dit igen, så att jag hinner därifrån innan hon kommer dit igen. Sen ska jag hem och kika på senaste Gilmore Girls. Freshly downloaded. Längtar!

    Sköna maj välkommen

    Maj hälsar oss välkommen med ett tjockt och fint molntäcke. Jag hälsar maj välkommen genom att tycka att allt är rätt bra nu. Det är en fröjd.

    I måndags åt J och jag middag hos mig. Jag åt en jättepizza och hon något wok-igt. Sen hällde vi oss vin på löpande band och hade trevligt. Vid halv tolv-tiden drog vi till Debaser  Medis där skivbolaget Nons hade någon form av jubileum. Killen var där eftersom hans band gav ut sina skivor på Nons för drygt tio år sedan. Vi hann se avslutet på Doktor Kosmos spelning. Sedan drack vi två drinkar med hallon och drog hem, glada i hatten. Taxin vi åkte hem i var en gammal veteranbil, Lasse-i-droskan. Och vi hade inte ens pengar att dricksa! När man åker finaste bilen i stan!

    Jag har inte berättat om Jóhan Jóhannson! Det var ju en riktigt fin konsert i lördags. Elektroniskt med tre fioler och en cello. Tydligen är melodierna baserade på islänsdska folkvisor. Vi stannade kvar på Södra bar ett slag efteråt - och de spelade till en början swing i stora lass. Ett par tog sig tom en runda lindy! Sedan degraderade musiken raskt och mynnade ut i något arabiskt dravel. 

    Den här veckan är det fullt upp: lindy och tvätt ikväll. Guldbladet-gala imorgon. MIddag med Ms styvsyrror med respektive på fredag. Och på lördag ska M och jag fira våra lägenhetsförsäljningar med en middag på Grill.

    Nu är det snart lunch. Jag tänkte springa lite.