Om en vecka, jul

Jag tittar ut över en mycket vacker Hammarby Sjö. Mörkret är långsamt på väg att lägga sig, så sakteliga, men än så länge är himlen bara röd. Och härlig. Det är klar och kall dag, men ändå saknas en mycket viktig ingrediens. Snö såklart. Ett vitt skimrande landskap hade gärna fått uppenbara sig utanför fönstret, men ack nej. Men där jag ska fira ju minsann. Där är snö. Östersund har ett täcke av ca en halvmeter har pappa lovat. Oma pappa talar sanningen eller ej får fredagen utvisa. Då går nämligen tåget mot norra breddgrader och jullovet börjar. Åhåhåh vad skönt det ska bli! Jag ska äta god mat, slappna av, åka skidor, fika med Susanne, Eva, Johanna... Första julfirande med killen också.

Jag har haft en helvetes vecka, rentutsagt. sjukdom varvat med julfest varvat med ångest, tårar, oro och ja, en jäkla röra. Bråk och tjafs har utmärkt mitt förhållande och jag är konstant orolig att något hemskt ska hända. Men i dag vaknade jag och det var borta, som i ett trollspö. Vissa saker har satt sig, dock. Orkar inte tänka på det just nu. Men huvudsaken är att jag känner mig lätt till sinnes!