Sistaapril

I Östersund säger man inte Valborg. Man säger Sista april. Men i ett svep så det blir sistaapril. Vad ska du göra på sistaapril? Så lät det. När jag flyttade till Stockholm tyckte jag att Valborg lät så högtidlig. Jag minns särskilt en Sistaapril, då det var kallt (som vanligt). Vi satt vid stranden i Lugnvik. Susanne och jag hade fått tag i en kvarting och kanske druckit halva, nej mindre än halva flaskan, när Jenny tappade den bland stenarna på stranden. Jäklarns vad vi blev besvikna på henne. Men jäklarns vad vi redan (efter en knapp fjärdel av en kvarting var...) var fulla som kastruller. Those were the days.

I dag är det också kallt. Riktigt sistaapril-kallt. Precis som det ska vara. Mina fingrade isade sig lite när jag cyklade i morse. Men solen skiner ju, så när man sitter och kikar ut över takåsarna här i city kan man låtsas att det är badväder ute.

Budgivningen på Ms lägenhet är i full gång. Det går riktigt riktigt bra. Ohhhhh spännande!

Helg!

Jag har inte varit inne på bloggen på två dagar! Mest tack vare att jag arbetat bra på jobbet. Vanligtvis brukar jag ha tid för lite rekreation under arbetsdagens åtta timmar, men de senaste dagarna har varit busy. Vilket är skönt! Jag känner mig betydligt nyttigare och mer produktiv de dagar som jag har fullt upp!

I dag är det ju till och med fredag, klockan är något över 11 och hör ligger jag i sängen och lyssnar på blandskivan jag ska bränna till F. Love me like you med Magic Numbers är en höjdare. I tisdags såg jag faktiskt Annika Norlin (aka Hello saferide) äta indiskt på ett hak på Katarina Bangata, jag blev så tagen att jag först missade min gamla Östersundspolare Jakob som också satt på den uteserveringen. Det var lite skoj att träffa honom, vi har dykt på varandra på de mest udda ställena under åren. Han är lite speciell för mig eftersom jag var riktigt kär i honom i sjuan. när jag började på den nya skolan, och flera år framåt. Det galna är att vi ju hade en fling efter att vi träffats i Sthlm, men det var ju snart åtta år sedan. Hur som helst så vet jag inte riktigt vad jag tycker om honom, han känns mest jobbig. Men när jag tänker tillbaka på korridoren i den gamla högstadieskolan så är det lite roligt att fortfarande ha koll på honom.

Killen och jag åt på à la crêpe efteråt. Det var så gott sist och så mediokert denna gång! I onsdags...hm, arbetsdagen flöt nog på rätt segt. Gick en halvtimme tidigare för att hinna springa före lindyn. sedan trampade jag iväg till Chiacgo och lindyn var så sjukt svettig! Det börjar bli riktig träning och är så skönt. Det gick ganska dåligt tyckte jag, kanske på grund av att jag missade gången före. Senare på kvällen mötte jag Fatima, hängde med henne på ett mingel på ett gym vid Odenplan. Det var så fånigt. Hade kanske kunnat räkna ut det, men bara spänniga gymmänniskor och en goodiebag med en Lowcarb-dryck, en Leva tidning och reklam. Skit med andra ord. När två tjejer som visade sig vara Miss Match ställde sig upp och började sjunga playback så drog vi oss undan. Vi hade hamnat fel kan man säga.

i dag simmade jag efter jobbet. cyklade sedan för att möta V & JN på Thaibåten. Tog en glas rosé och drog mig sedan hem, där killen väntade! Det var mysigt på båten; somrigt!

I helgen blir det fika med J och kanske också V imorgon. Vi måste också fixa det sista i Ms lägenhet före visningen på söndag. Kanske blir det konsert med Jóhan Jóhannson imorgonkväll.

Sov så gott!

dagsform och uppgift

Nu har jag precis klickat iväg mailet om att jobba på Filmfestivalen, vilket var min uppgift för i dag. Tick! Egentligen kan uppgifterna vara vad som helst men jag har tänkt att de på något vis ska främja min social förmåga, eftersom jag tycker att jag faller där så ofta. Jag blir mesig, liten, rädd... Det ska också vara något som jag drar mig för lite. Därför kan morgondagens uppgift vara:
Jag ska säga något mer än god morgon till minst två på infoavdelningen. Alltså någon typ av artighetsfråga.

I övrigt har det varit en seg dag på jobbet. Det var länge sedan jag kände inspiration nu. Det är det jag försöker avhjälpa med att lägga ut krokar för andra jobb. Alltså filmfestivalen är ju tänkt som frivilligarbete, men skulle vara bra med erfarenheten. Jag är även grymt sugen på att ta itu med
Minou igen. Den ligger ju på is/är nedlag sen alla fick jobb. Men det var en jäkligt bra idé!
Jag vill hitta min passion!

Bok och utmaning

Just nu läser jag Tärningsspelaren av Luke Rhineheart. Den är ganska speciell och jag både fascineras och äcklas av den. Förutom att man kan ha många åsikter om boken i sig, som ändå har en väldigt intressant kärna, så kan man nog generellt säga att jag stör mig på böcker om män i medelåldern som får storhetsvansinne. Jag irriterar mig på att de alltid verkar som om de tror att de är något. Den här känslan är otroigt subjektiv och inte så färdigformulerad, så den får tas med en nypa salt. Även om boken är sådär, så presenterar den intressanta idéer. Och jag har inspirerats till en sak: att utmana mig själv i vardagen. Jag ska försöka att komma ihåg att ge mig själv uppdrag, som på ett eller annat sätt kanske kan utveckla mig. Så det handlar om saker som kanske inte skulle ske naturligt. Exempelvis: Prata med en främling vid kaffeautomaten! Jag har inte kommit så mycket längre än så, men jag tror att det skulle kunna bli intressant. Det behöver ju inte vara svårt, utan kanske bara sånt som man vet att man behöver göra.

Till i morgon ger jag mig själv denna, enkla uppgift: Skriv till AW och fråga om jag kan få jobba på Filmfestivalen. Det är verkligen inte komplicerat, men annars kanske jag skjuter upp det ytterligare.

Stranger than fiction

I går såg vi Stranger than fiction, med Will Farrel, Maggie Gyllenhaal, Dustin Hoffman och Emma Thompson. Den rullas upp riktigt, riktigt snyggt. Will Farrel är en ekonom med stort huvud för matte och han sräknar allt i sitt liv, vilket illustreras riktigt coolt. När han börjar höra en speakerröst som kommenterar allt han gör tror han sig vara galen, men rösten visar sig komma från ett helt oväntat håll. Maggie Gyllenhaal har en stormysig roll som bagare/caféägare. Hon är en juriststudent som ville rädda världen, men insåg att hon kunde göra det med sina goda kakor också. Bästa är ändå Emma Thompson som är en kedjerökande författare med skrivkramp, på gränsen till nervsammanbrott. Filmen är grym, med en alldeles speciell idé bakom, och en njutning att se. Kanske blir det lite seg någon gång mot slutet. Och sen är det en sak som inte riktigt blir bra på slutet, tycker jag, men det är faktiskt en bisak.

Ni vill jag bara en sak: baka mer och öppna ett café! I går blev det en banan/chokladkaka.
Glad måndag!

27-årig vänskap

Nu har jag precis ätit middag, left over enchiladas från i fredags. De var nästan godare i dag tyckte killen. Helgen har varit överlägsen. Min kompis J har varit i stan. Vi lärde känna varandra precis här:
 

...som är Js 4-årsdag! J är den söta flickan i mitten, jag till vänster, nästan ur bilden.
Sedan vi möttes igår klockan 11 har vi pratat; gått och pratat, lagat mat och pratat, ätit och pratat, fikat och pratat, druckit och pratat. Pratat, pratat, pratat. Det tar aldrig slut och är härligt! Det känns som ett 24-timmarpass hos en terapeut. Vi har avverkat allt från killar och sex till föräldrarelationer och lycka. Högt, lågt och allt däremellan. Det är något alldeles specialt med en vänskap som har 27 år på nacken!

I mina öron...

Just nu spelas Säkerts album Säkert! på repeat i min mp3-spelare, om och om igen. Jag vet inte vad det är, men Annika Norlin lyckas fånga mig i allt hon gör. Jag blir aldrig less på Hello Saferide och Säkert! är exakt lika trollbindande. Det är texter som säger så mycket, som är sjukt ytliga och avgrundsdjupa på samma gång. Och de har självdistans! Musiken till pryder och gör allt till en perfekt blandning, sällan för mycket aldrig för lite. Allt låter genomtänkt och slipat på in i minsta detalj, samtidigt som det låter ihopkastat på tre sekunder. Jag är imponerad, faktiskt. Jätte. Skulle vilja ha skrivit det där själv. Vi är ju nästan lika, hon och jag. Journalister, från Östersund. Ja, och därslutar likheterna. Men vi har i alla fall samma dialekt!

Ett snack senare

Fan, det är skönt att få lite feedback på ens tankar och funderingar. Jag tycker verkligen att jag får både konkreta tips och mer filosofiska passningar. Känner att jag kommer på saker själv och kan få mer perspektiv på det jag känner. Hoppas att jag kan ta till mig och komma i håg detta nästa gång jag känner mig liten, ledsen eller arg. Jag kan bekräfta mig själv! Även om det inte alltid känns så.

Jag gillar ju verkligen att vara ensam, alltså för mig själv ett slag. Och jag brukar vara så bra på det. Men när jag är i ett förhållande, och framför allt nu när jag bor med någon, så glömmer jag bort att en promenad solokvist eller lite häng för mig själv är en livsnödvändighet för mig. För att jag ska kunna vara glad, fungera, få perspektiv och reflektera. That's me. Det är så enkelt att må dåligt när man är singel; man går hem och lägger sig på soffan, är för sig själv och ingen behöver veta något. Men så fort en annan människa tar plats i ens liv blir ens känslor så synliga. Det är en konst att vara ensam fast man lever i tvåsamhet!

Snor...

... kan det aldrig ta slut? Jag bara snyter och snyter och snyter men det finns alltid kvar! Inte så fräscht att sitta snörvlandes på jobbet. Men, i dag är det fredag och alla är glada! Ska springa iväg till Florence om ett tag, får se vad jag har att snacka om. Jag känner mig i alla fall upplyft sedan vårt förra snack. Sedan blir det lunch med matlåda: korv och mos. Yeah, här är det fina grejer minsann. I går lyxade jag med kollegorna på Neko i Gallerian, så i dag är jag förvisad till lunchbox. Ikväll blir det lugnt, måste nära min kropp. Killen ligger på soffan och är sjuk så vi kan hosta ihop. Men i morgon kommer gamla barndomskompis J till stan! Det blir kul. Vi ska börja med att gå på bio (!), förhansvisning av 2:37, sen ska vi käka i min - numera sålda - lägenhet. Hon vill gärna gå ut så det gör vi nog. Har inte bestämt var än. Kanske Marie Laveau.

När jag får lön (på onsdag) ska jag köpa en SE k800i.

 image13
Me gusta! Den tar grymma bilder, enligt en kompis. Snart. Snartsnartsnartsnart!


Såld!

Min fina lägenhet är nu såld. Tänk att man kan tjäna 710 000 på två år! Så mycket har lägenheten gått upp sedan jag köpte den. Galet. Nu ska i och för sig de pengarna raka vägen i en ny lägenhet. Men ändå! Det är härligt med pengar! Så är det.

I dag är jag tillbaka på kontoret för första gången sedan i fredags. Ganska skönt. Soffan gick mig så smått på nerverna. I går kväll gjorde jag en riktig bragd och lagade min cykel. Bytte däck, slang, rubbet! Så från och med nu blir färden till jobbet en nätt cykeltur längs söder Mälarstrand.

Hemma på soffan i dag

Solen har lyst hela helgen och fortsätter i dag. Härliga, härliga sol, vår och värme. I går tog jag äntligen itu med min punkterade cykel. Kom i alla fall så långt att jag monterade av bakhjulet och gick till Cykelringen för att köpa nytt. Cykelringen en söndag när solen skiner är som en busskur när det ösregnar. Och personalen stressar inte. Ånej. Jag väntade i säkert en timme innan jag fick hjäl av en högst avslappnad gosse som knappt var torr bakom öronen, fast egentligen är det härligt med människor som lyckas ta sig tid och foskuera trots att en miljon kunder står och trampar surt och otåligt runt omkring. Själv skulle jag nog ha gått i taket. Jag fick mitt däck, min slang och köpte även ringklocka och lås till cykeln. Men sen hann jag faktiskt inte göra mer.

För igår var den Stora Visningsdagen. Det gick skitbra, enligt mäklaren. 32 sällskap på listan. Och budgivningen är i gång. Än så länge ser det bra ut! Jag är superspänd. Jag följer buden här hemma på soffan eftersom jag plötsligt blev sjuk i går. Det började med halsont och innan dagen var slut var jag förvisad till sängen. Det är så lugnt på jobbet att det knappt gör något.

Helgen var trevlig. Middagen i fredags var skittrevlig. Familjen R är ett fint gäng. Killen och jag hyrde nya James Bond-filmen efteråt. Den var helt ok. Jag är inget Bond-fan men men den blev speciell eftersom det handlade om början på hans karriär.

I lördags efter en frulle på Svart Kaffe hyrde vi bil igen. Denna gång är det Ms lägenhet vi ska röja för fotografering och visning, men i lördags var det mest jag som körde omkring. Jag älskar att köra bil! Åkte bl a och hälsade på F. Vi fikade i fredhäll och pratade om hennes nya kille. På kvällen käkade jag middag med JN och V. Sedan skulle vi gå på swingkväll men när vi kom till Chicago var det så lite folk. V blev givetvis uppbjuden och JN och jag stod som panelhönor och stirrade. I samlad trupp gick vi sen till Marie Laveau och tog en rom och cola.

Min sjukdag till ära har jag börjat titta på Men in Trees som jag laddat ner. Lite småtrevligt tidsfördriv men inte så mycket mer. Man kan nog få igång en drös feministiska diskussioner kring serien... nu ska jag vila och fortsätta följa budgivningen!

i dag är det fredag igen

Jag har gråtit lite över mitt jobb i dag hos Florence. Det känns så himla tråkigt att den där enda kvinnan har gjort min arbetstillvaro så sur. Jag kände mig riktigt arg när jag gick ifrån F, men vet inte riktigt hur jag ska göra något åt det. Jag får strunta i henna och visa framfötterna. Problemet är ju att det gått ut över min arbetsgivare, tror jag. Känner ett agg därifrån också. Men nej! Jag skiter i det. Jag har så många nojor om min sociala förmåga och att "ingen vill vara med mig" och tycker att jag har så svårt att "komma in". Men jag har ju verkligen vänner som gillar mig och kan vara grym! De kommer att fatta det till slut.

Blev inte exakt Miranda July i håret, men inte så långt bort. Tror att hon klippte ur ungefär ett kilo hår. Jäklarns vad  min kalufs är tjock! Så skönt att det är urtunnat nu. Det känns bra, även om det inte är så stor skillnad. Nu ska jag bestämma mig för färg: blir det åt det röda hållet eller mörkare (som Miranda).

V, M och jag tog ett glas på Indigo när jag var färdigklippt. Jag åt kroppkakor och drack en urgott vitt vin. Glömde fråga vilket det var! Servitrisen var tom trevlig, det är hon inte alltid. Killen kom förbi, vi gick hem och hade ett litet välbehövligt snack. Han är en toppenkille!

I kväll ska vi äta middag på
Indian Garden (hemsidan är inte att leka med!) med M & D och deras lille krabat. Gott!

Och på söndag är det visning! Jag är rätt nervös...

Klipp-klipp

Efter mitt nojande i morse känns det nu bättre. Och ännu bättre när jag tänker på att jag ska få klippa mig om 3,5 timmar! Äntligen, äntligen, äntligen. Det blir nog inga Sarah Jessica-slingor, men lite kortare. Skulle vilja se ut som Miranda July:


Källor: Bombsite.com, biosstars.us, daily.greencine.com

Sen kanske det blir till att färga håret mörkt igen. Jag skiter helt enkelt i mitt påbörjade blondinprojekt. Kanske nästa år...

Köpte två tees (en svart och en grön,HM) och en tunika (grå, Vero Moda) på lunchen.

Vad jobbigt det känns i dag

En dag av tvivel. Tänk om han inte vill längre. Helt sjukt med tanke på att vi köpt lägenhet och jag ska visa min i helgen. Men något är på gång. Jag känner det. Och jag hatar det. Orkar inte fråga. Men han har varit så konstig mot mig sedan vi kom hem. Faktiskt. Jag tål det inte. Jag vet att jag har varit nere och förvirrad, men han säger ju att det är ok. Varför känner jag då något hela tiden, varje sekund? Antingen är det bara pjåsk, från min sida. Eller så är jag otroligt känslig för andras signaler. Eller, ja, så är det något stort. jättestort. Ibland är hans sätt om att vända runt ett hörn. Ena stunden gulligull och puttinutt. Nästa är likgiltighet. Ett försvinnande. Bort. Från mig. Någonannanstans. Som om jag inte fanns. Som om jag inte är intressant. Jag har ett humör som går upp och ner. Men jag kan i alla fall resonera. Man får säga till mig om man tycker något är jobbigt. Jag får bara fnys tillbaka. Vågar ju inte säga nåt. Det här är ju inte bra.

Är det jag som är nojig? Eller han som är orättvis?
Jag vet att det alltid blir bättre. Men jag HATAR när det är så här.


Träääningsvärk

hemma från fjällen med alla benen i behåll! Men i går plågades jag av en 100 procentig träningsvärk. Från lillfingret till ankeln spände musklerna. Jag skyller på den sista dagen i skidbackrana då jag skulle ge mig på snowborad. Oh nej, det var inte första gångern. Jag har faktiskt åkt en del... men bara i blå nätta backar, och det har gått som smort. I Åre är alla backar branta och röda och det gick åt pipsvängen. Jag kunde knappt svänga utan att trilla. Ja så blir man spänd, försöker igen och är lite rädd, trillar igen och så vidare. Och det här med att tillbringa en hel dag med att kravla sig upp från marken och upp på brädan igen, ja, det är sådär kul. Man blir helt utmattad.  Därav den totala träningsvärken. Men skönt har det varit, att vara borta några dagar.
 Vi fick fortkörningsböter på väg upp, i Stöde, inte så långt från alla hålors håla, Fränsta.  I samband med det fick vi reda på att bilen som vi HYRT hade körförbud och därför var vi tvugna att byta bil I Östersund. Både på upp- och nervägen. Galet. Helt galet.

Oj, nu ska jag rusa på lindy hop. dags för steg 3. Eller Medel, som det kort och gott kallas. Vet inte hur det ska gå dock, jag har sjukt ont i nacken.


Påsk och drömhår

Nu är det snart påsklov för mig. Jag har ju tagit ledigt imorgon för färd mot fjällen. Först ska jag på ett möte klockan fem, men sen är jag fri att fira Jesu lidande, död och uppståndelse! Det gick bra med fotograferingen imorse. Jag har inte sett dem på riktig än, men i fotografens kamera såg det fint ut. Nu väntar jag på ett korrektur på lägenhetsbeskrivningen, med floskler så det står härliga till.



Den här frisyren önskar jag mig! Synd bara att det är så dyrt att göra slingor, i alla fall sådär många!


Sov så gott

Lägenheten är färdigstylad! Kakan är bakad! Nu ska jag gå och sova sött och drömma om härliga svängar i Åre!

längtar efter vila

I morgon kväll. Då. Då ska jag få vila. Då ska jag packa inför Åre, göra våfflor och lägga mif i soffan. Förra söndagen var det ju våffeldagen. Vi har fortfarande inte hunnit göra några, vilket faktiskt är ganska sjukt. Jag är så less på att inte känna att man kan slappa en sekund.

Ikväll vill jag, förutom det jag skrev tidigare, även hinna baka en kaka till jobbet imorgon! Jag vann (!) nämligen ett vad, där "vinsten" var att bjuda på påskfika. Och jag vill helst baka själv. Den här:

Lingon paj
300 g margarin och
3 dl socker röres pösigt.
2 ägg tillsättes 
3 dl vetemjöl
3 dl grahamsmjöl
1 tsk bikarbonat
Fyllning:
2 dl gräddfil
1 ägg
1 dl socker
1 tsk  bikarbonat
ca 1 dl lingonsylt

Platta ut degen i liten långpanna, bred på lingonsylten och överst
gräddfilsfyllningen. Till stor långpann 1,5 sats. Grädda i 200 grader ca
25 min.

Den blir grym!

Bara spagetti

Jag har gjort det igen. För några veckor sen kom jag till jobbet med en lunchlåda med bata couscous. I dag har jag lyckats tagit med mig en låda spagetti. Den skulle egentligen ackompanjeras av en burk med prefabricerad köttfärssås. Som ligger hemma. Ensam. Vad ska jag äta nu?

Tisdag

Man blir trött av att jobba hela dagarna; i går fortsatte vi med lägenheten. Nu är det mycket, mycket nära!. I kväll ska jag putsa fönster, dammsuga balkongmattan, ja, resten av lägenheten också för den delen, skura, ge den en final touch - sen är jag hemma!

Jag och killen råkade i luven på varandra i går. Nästan. Vi är inte så bra på att bråka, eller vara sura länge. Däremot är vi fenor på att diskutera. Och i går diskuterade vi hur vår lägenhet ska se ut, enligt våra smaker. Hahaha. Han vill ha kalt, stilrent, ytor etc. Jag vill ha lite mer mys. Det är lite kul, för jag tror verkligen vi kommer att kunna kompromissa oss fram till en stil som passar båda, men när man pratar sådär blir det lätt att man slänger lite skit på varandra "så skulle jag aldrig vilja ha det" "jag får nippran om...".

I dag är solen skymd av några elaka moln. Inte för att jag ogillar moln, tvärtom faktiskt. Jag kan verkligen blir lugn och glad av moln och regn. Men inte nu! Nu måste det vara sol, eller; i morgon måste det vara sol. När lägenheten ska plåtas. Måste, måste, måste!

Gjorde illa knät igår på något sätt, så idag kan jag inte gå på step up. Inte gör det mig nåt, det är ganska tråkigt. Istället skulle jag vilja springa, men det går nog inte heller.

Slött på jobbet

Leeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeess. Är jag nu. Får snart gå hem, men jag har inte fått så mycket gjort i dag som jag skulle ha behövt. Kan bara tänka på min lägenhet. Hem och pyssla, hem och pyssla, hem och pyssla! Har ätit en alldeles för sur apelsin, alldeles just. Man kan nog säga att apelsinsäsongen är förbi för i år. Här kommer en önskelista:

- En vit ullig tröja att ha till min rosa kjol 
- En bättre telefon med bra kamera
- Byxor med hög midja (Twist n Tango ska ha snygga)
- En cool baddräkt. Gärna retro (omöjligt att hitta!)
- Pengar till att köpa ovanståande.


Måndag igen

I går blev det promenad i morgonsolen efter inlägget. Otroligt skönt att traska i Drakenbergsparken en söndagmorgon när nästan alla ligger och sover. Vi kom i alla fall i väg tidigt till min lägenhet och slet djrulikt hela dagen: Det var vaska lister, tvätta fönster, röja, skruva, borra, pyssla, måla, spackla... et mesta i små mängder. Sedan kom snälle Jeppe och körde saker till tippen. Vi skulle ju egentligen ha bil själva. Den lånade vi av min mamma i går -hennes coola lilla Ford Fiesta anno 1982 - sjukt rolig att köra - MEN när vi kom fram till Ikea kokade bilen och allat vatten rann ut. Det blev en shopppingtur, trots allt, men vi fick ta taxi tillbaka till stan. Ikea - taxi - motsatsord!

Men nu är ju nästan allt färdigt. Vi ska bära bort en bokhylla och sätta ett fint papper bakom hyllan på väggen, sen kan den plåtas som aldrig förr. Jag är grymt nöjd!

Och i dag är det måndag. Solen lyser fortfarande. Stilla veckan är inledd, men särskilt stilla är det inte. Fast jag är betydligt mer avslappnad än jag var i går morse. Nu ska jag försöka få tag i de där Röda Korset-kretsarna!


söndag och stress

Alldeles för tidig söndagsmorgon. Klockan är väl knappt halv nio. Vad gör jag uppe? Jo, jag känner sååå stressad. mest över pengar. Hur ska jag ha råd till allt? Jag har redan bränt sjukt mycket pengar denna månad (läs: igår!), bara på plock till fotografering och visning av lägenheten! Är det värt besväret? Jag kommer ju aldrig att få veta om det ger något. Sen är det Åre nästa vecka och jag måste ju försöka äta också... Mitt andra stressmoment är: hur ska jag hinna?  I dag ska vi vara i lägenheten hela dagen (skönt att tillbringa en fantastisk solig och fin söndag städandes och plockandes inomhus!), allt ska vara klart till på onsdag kl 9 då fotografen kommer. På jobbet måste jag fixa en intervju och en avancerad artikel samt en lite mindre. Sedan ska jag hinna ringa några Röda Korset-kretsar och höra vad som är på gång, och om de har något som de tycker är värt att skriva om, för att ta med det till mötet med Mediagruppen på tisdag, vilket jag egentligen inte hinner gå på.

Hmpf.... när jag skrev ner allt blev det inte så mycket ändå. Jag kanske bara stressar upp mig för ingenting. Ska jag gå och lägga mig igen då, bredvid min fina kille? Eller ska jag ta en morgonpromenad i det ljuvliga vädret? Ja!