solnedgång
Och killen kom precis hem med ett skrovmål till sig... Så nu ska vi umgås lite!
Despues el almuerzo
Kuriosa: Portland, Oregon är också en låt av Loretta Lynn och Jack White (från White Stripes)
Ajö och tack för sillen
Firandet i sig blev lyckat. Jag häpnar över och njuter av att det finns så mycket kanontrevlig människor i bekantskapskretsen. Jag skulle vilja bli kompisar med alla. Behöver ju lite nytt umgänge. Varför är det så svårt att säga "vi kanske kan ta en fika?" För när jag säger så låter det som "snäääääääääääääääääälla bli min vän!!!!!!!!!". Desperation är den sämsta parfymen ever. Men verkligen ha ett gäng nya kompisar. Men ingen tvekan om att det blir svårare ju äldre man blir.
Satc?
J och jag hann i går (innan toalettbesöket) äta en thaisoppa som brände i hela min mun, på Babs. Ett alldeles för gott glas vin hanns med också. Och vi har sagt att det nog blir en Barcelona-resa i slutet av augusti. I ♥ Barca. Den ska ha ett förtecken av glamour.
Men i dag är också en bra dag
Jag gick på jordens roligaste danspass i går. Sats Birger Jarl 18:30 på måndagar. Roligast! Cyklade hem och åt rågfras till middag. Brände en skiva till min kollega. Laddade upp bilder från min underbara mobil. Och sedan kollade vi på Sopranos. Igen. Och åt chips. Igen. Men nu är den stora påsen slut tack och lov.
Snart är det ju varje svensks viktigaste högtid midsommar. Vi ska ut till Nämdö som i fjol. I går kom en lista från värdinnan. Alla mitt tjat på fyllan har slagit väl ut: jag får göra lavendelskorpor och färgglada maränger! Jag är ju lite för galen i att baka för mitt eget bästa. Om någon ville äta mina kakor skulle jag baka varje dag. Nu ska jag i alla fall få! Nu ska här köpas ägg och annat och vispas och grejer. Men inte förrän på torsdag. För i kväll ska jag yoga och träffa J och imorgon är det sista lindyn för säsongen. Då ska vi dra till och dansa hela kvällen.
Men nu blir det lite jobb!
Tele2 och andra katastrofer
Tur 1: JAg fick min mobil och märkte av följesedeln att jag var uppskriven på ett nytt abonnemang. Ringde. Tryckte 1 för dittan och 2 för dattan osv... väntade länge. Kom fram! "Hej jag det har blivit fel..." "Nej, du har beställt det här" "Nej det har jag inte" "ok, det har blivit fel, jag ändrar"
Tur 2: Jag fick sms-"faktura" som är för tok för hög, misstänker att nåt blivit fel (igen.). Ringde upp. Tryckte 1 för osv. Väntade länge igen. Kom fram. Fick dra hela historien "jag misstänker att det blivit fel" "nej, du har beställt det här""nej det har jag inte""dröj lite" (väntade läääänge) "hej igen. Det har blivit fel ser jag nu, ska ordna det så det dras rätt summa pengar, allt är ok nu" "tack tack"
Tur 3: Ser att den hutlösa summan pengar ändå drogs från kontot. Ringer upp, trycker 1 för bla och 2 för blä. Väntar och väntar i telefonen [nu kom jag fram] . kom fram, förklarade, fick svar "ja oj det har blivit fel, ska fixa det, ring tillbaka efter den 18 juni, då kan vi reglera det"
Och såhär gick det i dag:
Tur 4: "Hej, bla bla bla bla och vad har hänt?"
"Jo det är reglerat med 325 kr"
"bara 325, det låter lite. Kan jag få en specifikation"
"det kostar 62 kr"
"nej det tänker jag inte betala"
"nehej"
"hej då"
Klurig nöt - att äta eller inte äta
Sen har vi vidare cashew, pistage och hm, det var en till, men de är hur som helst inte heller nötter och jag borde inte vara allergisk mot dem. Men jag vågar liksom inte prova.
Ja, så ser dagens bryderier ut.
Helgen!
Låter sådär, va? Men så går det att beskriva mitt älsklingsspel Ticket to ride. Jag lovar att det är hur kul som helst.
Vi blev kvar länge i Norrtälje och nös bara lite åt deras två katter. I går blev det pack för hela slanten. Det finns inget som jag är så dålig på att beräkna som flyttkartonger! Nej, vi behöver nog bara ett par för det som finns i lägenheten. Kläderna kan vi ta i Ikea-påsar. Nu har vi åtta fullpackade kartonger i hallen och halva lägenheten är kvar! Jag fattar inte hur jag tänker. Hur som helst så rumsterade killen i källaren och jag var kvar i lägenheten, Ackompanjerade packningen med Maria Taylor, som jag fått av J. Ljuvlig musik, väldigt Heather Nova-iskt. Men jag behöver lite ny musik i mitt liv just nu.
Kvällen avslutades med indisk mat, chips och fyra avsnitt Sopranos. Jag har inte följt serien alls och känner mig lycklig för att ha alla säsonger framför mig. Lagom till att den tar slut. Kanske hoppas på en regnig sommar? Nej, det gör jag faktiskt inte. Men att det regnade i går var bara skönt.
Lost & found
Är glad över att jag sprang knappt fyra kilometer i morse. Det gjorde susen. På lunchen shoppade jag en gul linneklänning, alltså inte en klänning i linne utan en klänning som är som ett långt linne. Den ska jag se härlig ut i, har jag tänkt. Prydlig men skön ska jag däremot vara i min spontaninköpta jacka. Oj vad fin den är. Jag var genast tvungen att ringa upp killen för att få höra att jag inte är shopoholic. Det är jag inte, tydligen. Gu vad skönt.
Hultsfredfestivalen pågår för fullt. Lite avis på kids som har en alibi (att vara kids) att vara där. Men å andra sida: jag har alltid blivit less efter första dagen, frusit i tältet, pinats i regnet, velat äta mer, dricka mer och helt enkelt vara roligare.
Roskilde 99 var min första festival. Jag och Eva var på plats - och jag har aldrig gjort något tråkigare! Jag ville så mycket och så gärna. Men Eva, hon ville ingenting. Hon ville inte ens dricka alkoholen som vi köpt i livsmedelsbutik i byn. Vad gör man då? Ja, inte gör man nåt härligt galet som att börja hänga med killarna i granntältet - man gör absolut ingenting. Och bara längtar efter att något galet härligt ska uppenbara sig ändå. Det gör det aldrig. Men REM spelade och det var en av de bästa konserter jag någonsin sett.
Ikväll blir det skumpa för en kompis fyller primtal - 31.
Last night I had the strangest dream
Dilemma
Efter dansen mätte vi som sagt vår nya lägenhet. Vi var båda förtjust när vi gick därifrån; hade glömt hur fin den faktiskt är. Sedan åkte M iväg på jobbfest och jag åt platt, rund mat till middag. Det var utsökt. Men inte efteråt. När jag precis gottat in mig i soffan ringde V och ville promenera. Det hade börjat regna, ett härligt sommarregn som fick häggen att dofta igen. Hur som helst så möttes vi vid Mariatorget och promenerade runt i faggorna. Jag fattade att något inte stod rätt till. Hon har verkligen ett dilemma. Dilemma i sin rätta betydelse: att under bryderi välja mellan två saker. Inget är glasklart. Vad skulle jag ha gjort? Jag vet inte, jag fattar precis hur hon tänker. Hon måste tänka så. Är hon värd något mer? Ja, på vissa områden. Men de har det ju så bra! Åh, vad jag önskar henne ur denna situation. Hoppas att det värsta inte behöver hända.
Dane dance dance
Vissa människor irriterar mig så mycket! En kompis till en kompis är verkligen jobbig. Hon bara hänger med jämt. Det är omöjligt att få en ensamstund med min kompis i bland. När hon är med så hoggar hon henne, som om hon måste bevisa att de är bättre kompisar. And frankly darling, I don't giva a rat's ass! Det är inte klokt vad fjortis det känns - och det är inte ens jag den här gången.
I dag ska jag få dansa igen och det är roligt. Sen ska vi mäta vår blivnade lägenhet.
Dance dance dance är för övrigt titeln på en mycket bra bok av den japanska författaren Haruki Murakami. Rekommenderas!
Todos
- Sticka en grön kofta
- Sticka en vit, ullig kofta
- Förkorta bruna manchesterbyxor
- Laga blommig klänning (köpa svarta sidenband!)
- Göra provöversättning för Harlequin
- Söka nytt jobb?
- Planera en helg i Östersund
Om ensamhet, bad och Ikea
Solen vägrar sluta skina och jag har redan badat två gånger i år. I fjol badade jag två gånger på hela sommaren, så jag gillar årets statistik so far. Att bada är nog en av mina absolut favoritsysselsättningar. Utomhusbad alltså. Inomhusbad är sådär.
I fredags letade jag mest folk att vara med. Till min fasa upptäckte jag att jag kanske skulle bli sittandes hemma på min kammare när solen gassade och alla andra var ute på vift. Kan man känna sig mer ensam i världen? Jag, som har sjungit ensamhetens lov, blev helt plötsligt helt desperat efter umgänge. Vem ville leka med mig? MIn kille och hans kompisar, visade det sig. Men hur sorgligt är det? Ja, det var tankarna som jag plågades med i fredags kväll. Jag satt först på ballkongen med en folköl och lite hallonchoklad och Stieg Larssons senaste. Mysigt? Ja, det hade det verkligen kunnat vara om jag inte hela tiden tänkte: Ingen vill vara med mig! Jag har inga riktiga kompisar! Jag är tråkigast i hela världen! Men till slut drog jag mig upp och ut, besteg min cykel och trampade, först till McDonalds där jag intog en aldrig så sorgsen middag och sedan lite runt på måfå, till jag bestämde mig för att sluta upp med killen och hans vänner på Strykjärnet. Och det var hur trevligt som helst! Jag vet inte varför jag gruvade mig så. Vi gick efter ett tag till Mosebacke och allt var så mysigt. Började prata med en av kompisarnas flickvän som dök upp. Hon var jättertevlig. Vi pratade baksidan med niotillfem-jobb och hur det är att vara lärarbarn.
Ensamhet är verkligen ensamhet när den inte är vald. För två veckor sen valde jag ju en fredagskväll ensam framför en ute på stan.
Lördag åt vi frukost från Deli'n på hörnet i Högalidskyrkans park. Efter lite pyssel åkte vi till Värmdö, Gustavsberg för att hälsa på Malin, Dave och lille Nils i sitt nya radhus. Jäklarns vad fint det är där ute. Skog runt knuten, hästar, hagar, sjö - nej, hav! -, klippor.... Man blir sugen på lite lantliv. Det blev hur som helt ett dopp i det blå och grillning.
Söndag började med frukost på gården och lite planering för vår flytt. Till slut bestämde vi oss för att åka till Ikea och prova sängar. Vi strosade omkring och fick ytterligare inspiration och gick sedan därifrån helt tomhänta! Undrar om någon någonsin gått från Ikea utan att köpa något...
Lugnt på jobbet, mer regel än undantag these days. Men i kväll, ikväll, ikväll är det en 2-timmarskurs i Charleston. Lindybaserad Charleston. Åh vad roligt! Men först blir det lite spring och en dejt med J.
Den perfekta dagen
Et tu Pernilla
Ännu en inte så händelserik dag på jobbet, denna tisdag tillika Världsmiljödagen. Jag skulle med anledning av denna vilja prata lite miljö.
När jag gick på gymnasiet - min för övrigt mest engagerade tid - drev jag och min kompis Sandra en kampanj att vår gymnasieskola skulle bli en miljöskola. Vi ordnade studiedag i ämnet och var riktigt entusiastiska. Någon gång ett tag efter jag hade åkt lastbilsflak och sjungit om fröjden i ungdomens vå-år så försvann tänket. Miljötänket alltså. Poff, borta. Jag bode i Norge där ingen människa visste vad återvinning var eller hur det stavades, reste jorden runt med flyg, körde rakt över USA i en gammal besninslukande bil, drack kaffe i pappermuggar och använde engångsartiklar som aldrig förr. Sen flyttade jag till Stockholm och inte heller här var sopsorteringen särskilt sofistikerad, i synnerhet inte om man jämförde med Östersund. Och jag reflekterade över avsaknaden men inte så mycket mer. Men nu har det blossat upp igen (såklart, vem har inte blivit engagerad i miljön det senaste halvåret. Jo, jag ska nämna en: min fd chef). Men jag märker att det inte liksom går. Fullt ut. Jag går och köper sushi i styrofoam-kartong, eller sallad i plastlåda på lunchen. Använder plastbestik och träpinnar. Även om jag dricker kaffe ur pappermugg på kontoret så slinker alldeles för många takeaway-versioner i pappmugg ner där emellan. Hela Stockholm city är ett under av engångsartiklar. Som bara hivas ner i svarta sopsäckar och bildar sopberg någonstans. Och även om jag ofta har med mig mat i plastlåda och tänker till ibland så är jag med och bidrar till berget. Jag blir ledsen när jag ser alla ringlade köer till alla snabbmatslunchställen häromkring. Människor bara köper och köper och köper och slänger och slänger och slänger. Liksom jag.
Det känns så hjälplöst, vissa kommer verkligen aldrig att vara villiga att ändra på sin livsstil. Tänk om alla skulle bestämma sig för en engångsartikelfri dag i veckan. En dag, det är inte mycket och jag tror att man skulle blir en bättre människa. Avhållsamhet ger karaktär och att göra något fint ger en härlig känsla. Själv ska jag verkligen försöka att göra alla dagar engångsartikelfria. Det kommer att bli JÄTTEsvårt, särskilt kaffepåsprång. Men det kan vara målet i alla fall.
Gnäll och helg
Jag har varit lite gnällig på senaste tiden. Alltså, jag är ju alltid gnällig. Mas o menos. Men stundom blir det mer. Som nu. Jag blir tokig på uppfällda toalettlock, på datorn, på damm, nån kompis, på mitt hår, på kollegor, på ....petitesser! ¡No me gusta!
Har ju haft en härlig helg. En fredag med vin och drinkar (eller drink, en skön jordgubbsdaiquiri) på Indigo. J, C och jag. C har lyckas fått världens coolaste stipendium och ska dra till Paris i höst. Jösses. Ett stipendium, varför inte? Synd att man inte har något att söka för. Skriva en bok?
I lördags drev vi omkring, jag och killen och fixade sedan picknick med Anna i Rålis. Hennes kille var solbränd och stannade hemma. Men vi kikade på fotbollen med dem, hos oss, senare. Shit vilken match. Den var helt osannolikt spännade med ett ett ännu obegripligare slut. Undrar hur den där supporten kände sig på söndagsmorgonen när han vaknade; "hm, det var något, vad var det nu igen...just ja". Vi spelade i alla fall Alfapet, som tog alldeles för länge.
Jag hade som vanligt hängdag på söndag. Jag har blivit alldeles för förtjust i egenhäng med en bok i en park. Är inte ens sugen på att höra av mig till någon. I går kväll bakade jag bullar. Stora fina och goda.
Nu ska jag gå från jobbet. Har lite tid att fördriva här i city eftersom jag ska gå på dansaerobic kl halv sju. Det är mitt favvopass men favvoledaren. Som jag inte har varit på, på ett år! Det har kommit lite spanska och lindy emellan. Men i fredags stötte jag ihop med A, som jag brukade gå med, på Indigo, och vi bestämde att det var dags! Ska bli skoj. Hoppas att mitt knä blir glatt och inget annat!
Total Recall
Jag vet inte hur det gick till och varför det hände, men killen och jag hyrde Total recall och såg den i går. Lajbans är det bästa ord jag kan hitta! Jag hade glömt hur fantastiska actionfilmerna var på den tiden! För det första: mindre än två timmar. Blott 113 minuter, som alla filmer nöjde sig med på den tiden. Vad mer, jo, i filmen finns framtid, marsbesök och riktigt mycket blod; oskyldiga peppras till döds som fanns det ingen morgondag. Ja, jag skulle hävda att filmerna var hänsynslösare. I alla fall härliga Total Recall. Kulsprutorna bara rullar på och råkar du stå i vägen; tough shit! Nu för tiden är det ett annat slags hänsynslöshet. Visst kan en oskyldig dödas, men då ska det kännas fär publiken. Då ska det vara en riktigt oskyldig, en flicka som råkar omfamna sin pappa vid fel tidpunkt (ja, jag tänker på Crash, även om hon aldrig dog. Bara tanken på att den oskuldsfulla, älskvärda lilla varelsen skulle förintas fick en att skaka i hela kroppen), exempelvis. Men inte Arnold, han ska rädda världen och ha ihjäl de onda killarna. Skit i resten! En annan sak ska jag påstå utan omskrivning: tjejerna är tuffare. Kill Bill - absolut. Men brunetten Ticotin (som skådespelerskan heter i efternamn, roligt namn) är ingen wimp alls. Och Sharon Stone har inga skrupler. Se och njut! Såhär gör man inte filmer i dag.
"Gifve thiss people ääärr"
Lite om veckan som gått
Söndag blev en sådär lugn och skön dag som jag gillar. Med sol, parkhäng och ett kärt åtseende med min gröna skinnjacka. Vecka 22 inleddes med regn. härligt sommarregn droppade på min cykelhjälm när jag trampade till jobbet. Tog ett beslut i måndags. Ett svårt ett. Jag ska inte springa och cykla på "ett tag". Jag har ont i knät och tror att det är vila som ska till. Jag sprang i måndags, men sedan dess har det blivit simning i stället. It's just not the same och jag misstänker att jag kommer att snöra på mig joggingskorna så snart nästa vecka ser dagens ljus. Men yoga då? Kan man yoga med ett ömmande knä?
Den Stora Händelsen i måndags var att vi bokade USA-resa! Nu ska det ske. I september åker vi på roadtrip på västkusten och avslutar med en vecka i New York. Jihou. Och jag får äntligen träffa min kompis som jag saknar! Det känns riktigt bra.
I tisdags åt V och jag på Indigo. Jag hade ett litet snack med henne. Det var en grej som behövdes ta upp. Jag tycker hon har gjort en sak som inte var så schysst mot mig. Vet inte om det föll i den bästa jorden faktiskt. Men jag orkar inte bekymra mig riktigt. Jag sa ju bara hur jag uppfattade situationen. Om hon menade något annat är svårt att veta. Men det är klart att hon inte ber om ursäkt. Det gör hon aldrig.
Onsdagen var kundfest och jag hade i dagarna två sprungit omkring och handlat saker till vår goodiebag. Därav 25 av allt häromdagen. En perfekt påse med en strandmatta, ett par solglasögon och ett solstift. Festen blev trevlig, men jag blir som vanligt lite tappad bakom ett vinglas efter ett tag. Kanske bara jag som märker att jag helt plötsligt blir krystad och försöker bli omtyckt.
Sen blev det torsdag och nu är det fredag. Punkt slut.
Får man vara förbannad på väder?
... för jag är arg på blåst. Riktigt arg. Och det känns så osympatiskt. Men när man kämpar i, nej inte motvind, utan nyckfyll kastvind gata upp och gata ner, håret flänger åt alla håll, jackan blåser upp och ja, det är allmänt obekvämt. Så irriterande. Synd bara att det är så fruktlöst att rikta vrede mot vind.
Men jag var hos Florence och pratade om den del inom mig som är så pigg på att slänga in brasklappar och ursäkter hela tiden. Såhär kan det låta: "det här kanske låter fånigt men..." "jag tycker nnnnnnnnnnnn, alltså jag vet att det kan vara såhär eller såhär också...". Det är som om jag inte riktigt kan stå för mina känslor eller åsikter. Och jag känner hur jobbigt det är!
Sedan åt jag lunch med A på Hurry Curry. God mat och trevligt sällskap. Hon är så gullig. Nu sitter jag här framför datorn och har då inget att göra. Faktiskt ingenting. Det blir lite sim och träff med J i kväll. Fick precis reda på att Hello Saferide spelar på Kägelbanan i kväll. Oh-ho. Vill gå. Vill också gå hem och lägga mig på soffan och ta igen mig. Den senaste veckan har jag druckit så mycket alkohol, i alla fall för att vara jag.
Sweet but short
Jag har tänkt lite och vill nog fortsätta skriva. Som med alltign annat går ju lusten upp och ner och jag måste ju inte krysta fram bloggstoff jämt. En fin kommentar blev också en morot.
Och i dag är det - tada - fredag igen. Förra fredagen blev ju en succé i Västerås.
Men hjälp jag måste ju springa i väg till Florence. Smart att börja skriva nu!