Total Recall
Jag vet inte hur det gick till och varför det hände, men killen och jag hyrde Total recall och såg den i går. Lajbans är det bästa ord jag kan hitta! Jag hade glömt hur fantastiska actionfilmerna var på den tiden! För det första: mindre än två timmar. Blott 113 minuter, som alla filmer nöjde sig med på den tiden. Vad mer, jo, i filmen finns framtid, marsbesök och riktigt mycket blod; oskyldiga peppras till döds som fanns det ingen morgondag. Ja, jag skulle hävda att filmerna var hänsynslösare. I alla fall härliga Total Recall. Kulsprutorna bara rullar på och råkar du stå i vägen; tough shit! Nu för tiden är det ett annat slags hänsynslöshet. Visst kan en oskyldig dödas, men då ska det kännas fär publiken. Då ska det vara en riktigt oskyldig, en flicka som råkar omfamna sin pappa vid fel tidpunkt (ja, jag tänker på Crash, även om hon aldrig dog. Bara tanken på att den oskuldsfulla, älskvärda lilla varelsen skulle förintas fick en att skaka i hela kroppen), exempelvis. Men inte Arnold, han ska rädda världen och ha ihjäl de onda killarna. Skit i resten! En annan sak ska jag påstå utan omskrivning: tjejerna är tuffare. Kill Bill - absolut. Men brunetten Ticotin (som skådespelerskan heter i efternamn, roligt namn) är ingen wimp alls. Och Sharon Stone har inga skrupler. Se och njut! Såhär gör man inte filmer i dag.
"Gifve thiss people ääärr"
Babel
♣ ♣
Marie Antoinette
Därför ska man se Sofia Coppolas Marie Antoinette
A guide to recognizing your saints
... är en skitbra film som vi såg i går på Grand. Robert Downey Jr spelar en författare, bosatt i Kalifornien, som återvänder till sina hemmakvarter i Brooklyn, NY då hans pappa är svår sjuk. Filmen handlar egentligen om barndomen i det våldsamma grannskapet och de dagar som ledde fram till hans beslut att lämna New York. Bra spelat, otäck, realistisk, välregisserat, snyggt filmat.
En riktigt bra film!
Stranger than fiction
Ni vill jag bara en sak: baka mer och öppna ett café! I går blev det en banan/chokladkaka.
Glad måndag!
Volver
Såg hur som helst även Att återvända i går kväll. Almodóvar kan! En otroligt skön film med många bisarra inslag, som vanligt. Han är ju mästare på att låta karaktärerna begår mer eller mindre tvivelaktiga handlingar som man ändå inte ifrågasätter, utan tycker är helt normalt. När de släpar lik hit och dit och gräver gravar vid en flodbank för att göra sig av med kroppen är det bara som det ska vara. Sjukt galet, men kul och otroligt bra.
Inte så mysiga sanningar
Såg Al Gores film En obekväm sanning igår. Den har satt sina spår. Man blir arg, fast ännu mer känner jag mig hjälplös. Jag har ett par saker som kan förändras i mitt liv, men fler måste agera. Jag misstänker att all hype kring global uppvärmning gör att många sticker huvudet i sanden. De vill inte veta, höra, inse! Alltför många är inte villiga att ge upp sin bilfärd till jobbet eller flygturen till Göteborg. De kan inte tänka sig att orka ta en proslinsmugg istället för pappersmugg till kaffet eller att orka slänga pappret i en separat kartong i stället för de vanliga soporna. Det är inte så mycket begärt. Alls. Kom igen alla själviska, lata idioter! De är dags att dra ett strå till stacken. Här är några tips som GÖR SKILLNAD
- Drick kaffe ur porslinsmugg
- Skriv ut dubbelsidigt
- Använd såpa i stället för andra rengöringsmedel
- Åk kommunalt i alla fall två dagar i veckan
- låt inte vattnet rinna under tandborstningen
Det finns ju hur många smågrejer som helst, men a little goes a long way!
Pans labyrint
Bra filmer gör mig helt lycklig. Jag ser rätt mycket film. Ehum, i alla fall vanligtvis, den senate tiden har jag sett lite för lite. Jag har i alla fall fyra filmer från FIlmfestivalen som ligger och väntar på min hårddisk. Hur som helst tog vi oss i väg på bio i går kväll och såg Pans Labyrint och jag blir fortfarande varm när jag tänker på den. Spanien i slutet av inbörderskriget 1944, Francos tid. En liten flicka, Ofelia, och hennes mor är på väg till sitt nya hem; modern har gift om sig med en av Francos vapendragare och de hamnar i hans hus långt uppe i bergen. Ofelia lockas in i en saga där hon får veta att hon är en prinsessa i en annan värld. Samtidigt utkämpas en kamp i skogarna runtom där Francos män jagar de otrogna "förrädarna". Berättelsen skulle ha blivit en fullständig film utan sagan men med den lyfts filmen till helt andra höjder. Pans labyrint blandar dröm och verklighet, ett barns fantasi och en ytterst blodig och kall tillvaro. Den är hjärtskärande, tårdrypande och fullständigt underbar. Se!
Darling
På arbetsförmedlingen
- Vilken A-kassa tillhör du?
- Ja, eh, Östermalm, antar jag
Svenska filmer kan ofta blir moraliserande och ta fasta på något slags svenskhet, men Darling är bara en film. Egentligen inte så fasligt intelligent eller speciell, men för att vara svensk är den annorlunda och därför uppfriskande. En del skådespelarinsatser var sådär, men inte ens det var irriterande. Michelle Meadows i huvudrollen var förträfflig, hennes likgiltighet var skitbra spelat. Sättet att svara i telefon, svara på tilltal, få sparken, slänga räkningar i byrålådan helt iskallt och tomt på känslor gick rakt in. Härligt.
MEN en av de bästa saker var att Michael Lindgren, aka Mårten från Ebba & Didrik var med i filmen. Han var sig på pricken lik och jag gick i taket av att se honom! Han kan inte ha gjort mycket inom film sedan rollen som den bortskämde Mårten. Nu fick han spela brat igen!
The Royal Tenenbaums
... såg jag på bio när den kom 2001. Jag hade aldrig gått och hyrt den själv på dvd, men nu när V & J ville se den hängde jag på eftersom jag inte hade något annat för mig. Men jäklar, den var bättre än jag minns. Ärligheten i filmen är så befriande! Ben Stiller är ett geni i de flesta filmer och stjäl showen som pappan med sönerna i identiska röda träningsoveraller. Strålande är slutscenen när de bytts ut till svarta!
Den är faktiskt bättre än Life Aquatic på många sätt, framför allt eftersom man kan ta till sig det knäppa på nåt vis. I Life Aquatic blir det för mycket weirdness.
Wes Anderson och Owen Wilson fick väl manus för bästa manus, tror jag. Väl värda.
Jag orkar inte leka mer filmrecensent just nu.