Pans labyrint
Bra filmer gör mig helt lycklig. Jag ser rätt mycket film. Ehum, i alla fall vanligtvis, den senate tiden har jag sett lite för lite. Jag har i alla fall fyra filmer från FIlmfestivalen som ligger och väntar på min hårddisk. Hur som helst tog vi oss i väg på bio i går kväll och såg Pans Labyrint och jag blir fortfarande varm när jag tänker på den. Spanien i slutet av inbörderskriget 1944, Francos tid. En liten flicka, Ofelia, och hennes mor är på väg till sitt nya hem; modern har gift om sig med en av Francos vapendragare och de hamnar i hans hus långt uppe i bergen. Ofelia lockas in i en saga där hon får veta att hon är en prinsessa i en annan värld. Samtidigt utkämpas en kamp i skogarna runtom där Francos män jagar de otrogna "förrädarna". Berättelsen skulle ha blivit en fullständig film utan sagan men med den lyfts filmen till helt andra höjder. Pans labyrint blandar dröm och verklighet, ett barns fantasi och en ytterst blodig och kall tillvaro. Den är hjärtskärande, tårdrypande och fullständigt underbar. Se!