farbror doktor sa
Nu har jag faktiskt pratat med doktorn. Eller en sköterska var det nog snarare. Hon gjorde mig lugnare och jag ska försöka att slappna av helt enkelt. Känns faktiskt redan bättre.
Kan bli lite påfrestande ibland att vara så lättstressad som jag är. Att låta sig påverkas så av allt som händer runtom. Att inte kunna bara låta saker vara och fokusera på mig själv. Nej den lotten föll inte på mig riktigt. Istället måste jag bära my heart on my sleeve. Jag kan inte dölja vad jag känner, kan inte gå vidare utan att praa ut om något är fel. Måste bara säga exakt hur jag känner. Det är ju så jag vill vara, har ingen önskan om att vara någon annan. Jag älskar att vara jag på så många sätt. Men ibland. Ja någon gång då och då så tar mina känslor överhanden så att jag inte hinner med. Helt plötsligt har jag hällt ur mig något som jag inte alls tänkte, eller utan att tänka överhuvudtaget. Det sista är nog det vanligaste scenariot, när man glömmer bort hur mycket man kan såra någon genom ord. Man glömmer bort sin egen betydelse. Jag tror så ofta att saker jag säger inte kan "komma åt" någon eftersom jag är så obetydlig, att jag har rätt att säga vad som helst eftersom alla andra är starkare än jag. Typiskt symptom på låg självkänsla! Tack och lov är det inte så hemskt som det en gång varit. Jag har ju ändå ganska bra kontroll över mig själv nuförtiden.
Men för att återknyta, kanske inte konstigt att kroppen tar stryk när jag ofta går och spänner mig.
Nu ska jag jobba över lite. Har inte gjort några planer för kvällen med någon eftersom jag visste att det skulle blil jobb till tusen. Skönt. Jag är inne i en vara ensam-period.
Kan bli lite påfrestande ibland att vara så lättstressad som jag är. Att låta sig påverkas så av allt som händer runtom. Att inte kunna bara låta saker vara och fokusera på mig själv. Nej den lotten föll inte på mig riktigt. Istället måste jag bära my heart on my sleeve. Jag kan inte dölja vad jag känner, kan inte gå vidare utan att praa ut om något är fel. Måste bara säga exakt hur jag känner. Det är ju så jag vill vara, har ingen önskan om att vara någon annan. Jag älskar att vara jag på så många sätt. Men ibland. Ja någon gång då och då så tar mina känslor överhanden så att jag inte hinner med. Helt plötsligt har jag hällt ur mig något som jag inte alls tänkte, eller utan att tänka överhuvudtaget. Det sista är nog det vanligaste scenariot, när man glömmer bort hur mycket man kan såra någon genom ord. Man glömmer bort sin egen betydelse. Jag tror så ofta att saker jag säger inte kan "komma åt" någon eftersom jag är så obetydlig, att jag har rätt att säga vad som helst eftersom alla andra är starkare än jag. Typiskt symptom på låg självkänsla! Tack och lov är det inte så hemskt som det en gång varit. Jag har ju ändå ganska bra kontroll över mig själv nuförtiden.
Men för att återknyta, kanske inte konstigt att kroppen tar stryk när jag ofta går och spänner mig.
Nu ska jag jobba över lite. Har inte gjort några planer för kvällen med någon eftersom jag visste att det skulle blil jobb till tusen. Skönt. Jag är inne i en vara ensam-period.
Det pirrar
Det var roligt. Att skriva. Jag gick länge och tänkte igår på mitt nästa inlägg. Nu har jag glömt det mesta.
Röda Korset-träffen gick bra och var intressant. Mötet gick ut på att organisation och Luftfartsverket skulle ge ett officielt tack till de frivilliga som ställde upp och tog emot familjer på Arlanda under evakueringen av svenskar i Libanon i somras. Fan vad bra att så många ställer upp. Det är ju sånt här som betyder någonting! Jag ska engagera mig mer har jag tänkt. Idag ska jag rentav anmäla mig till nästa Om Röda Korset-kurs. Sen får vi se vad som händer. Nu ska jag i alla fall försöka skriva ihop något om träffen. Men det blir inte förrän till helgen.
Har lagt till en bakgrund jag gillar här på sidan. Det är en bild på en tapet från Svensk Tenn som jag laddade ner för att göra ett skivomslag till Jennys 30-årsdag, men nu får den pryda min blogg också.
Jag åt sushi igår och gick till Killen efter RK-mötet. Det var mysigt, men jag mår lite skumt och är l i t e orolig. Jag vill gärna tro att jag är spänd och lite stressad, vilket nu tar ut sin rätt. För pirrningar i kroppen känns aningens olustigt. Om det inte blir bättre går jag till doktorn. Självklart dyker farliga sjukdomar upp i hjärnan. Vad sägs om MS, fibromyalgi, stroke och, givetvis, cancer? När ska man sluta tänka det värsta jämt? Allt ska ju vara så bra nu, med nytt jobb, körkort, trevlig lägenhet, kul kille... kan inte bli bättre faktiskt! Vill inte att det ska grusas av sjukdomsoro.
Nu borde jag gå och köpa lunch på butiken här bredvid, kanske tomatsoppa idag? Ska fråga min efterträdare om hon ska med på lunchköp.
Igår började den nya, sjunde, sänsongen av Gilmore Girls i USA. Det ska jag kika på ikväll.
Har längat lite faktiskt. Inte för att jag sucktar, men det ska i alla fall bli kul att se. Jag tror att det ska bli den sista säsongen. Hoppas, för det håller på att spåra ut lite. Sy ihop den medan serien fortfarande är intelligent! Lite galet att vara så inne i en amerikansk drama-serie. Tur att det är det enda jag följer.
Nej, nu är det lunchdags!
Röda Korset-träffen gick bra och var intressant. Mötet gick ut på att organisation och Luftfartsverket skulle ge ett officielt tack till de frivilliga som ställde upp och tog emot familjer på Arlanda under evakueringen av svenskar i Libanon i somras. Fan vad bra att så många ställer upp. Det är ju sånt här som betyder någonting! Jag ska engagera mig mer har jag tänkt. Idag ska jag rentav anmäla mig till nästa Om Röda Korset-kurs. Sen får vi se vad som händer. Nu ska jag i alla fall försöka skriva ihop något om träffen. Men det blir inte förrän till helgen.
Har lagt till en bakgrund jag gillar här på sidan. Det är en bild på en tapet från Svensk Tenn som jag laddade ner för att göra ett skivomslag till Jennys 30-årsdag, men nu får den pryda min blogg också.
Jag åt sushi igår och gick till Killen efter RK-mötet. Det var mysigt, men jag mår lite skumt och är l i t e orolig. Jag vill gärna tro att jag är spänd och lite stressad, vilket nu tar ut sin rätt. För pirrningar i kroppen känns aningens olustigt. Om det inte blir bättre går jag till doktorn. Självklart dyker farliga sjukdomar upp i hjärnan. Vad sägs om MS, fibromyalgi, stroke och, givetvis, cancer? När ska man sluta tänka det värsta jämt? Allt ska ju vara så bra nu, med nytt jobb, körkort, trevlig lägenhet, kul kille... kan inte bli bättre faktiskt! Vill inte att det ska grusas av sjukdomsoro.
Nu borde jag gå och köpa lunch på butiken här bredvid, kanske tomatsoppa idag? Ska fråga min efterträdare om hon ska med på lunchköp.
Igår började den nya, sjunde, sänsongen av Gilmore Girls i USA. Det ska jag kika på ikväll.
Har längat lite faktiskt. Inte för att jag sucktar, men det ska i alla fall bli kul att se. Jag tror att det ska bli den sista säsongen. Hoppas, för det håller på att spåra ut lite. Sy ihop den medan serien fortfarande är intelligent! Lite galet att vara så inne i en amerikansk drama-serie. Tur att det är det enda jag följer.
Nej, nu är det lunchdags!
Bloggdagen
Idag är den första dagen av mitt bloggliv. Egentligen trodde jag aldrig att den skulle komma. Men Bloggdagen blev kom till slut, den 26 september 2006. Och nu är den här, så ta för dig. Än så länge ostrukturerat och opersonligt eftersom jag inte har vant mig vid att prata med ett vitt fält på en datorskärm än. Min gissning är att det släpper. Imorgon kanske. Men just idag råkar två vänner fylla år. En fyller 30 och den andra 29.
Så jag grattar dem. C och T.
Jag har tre dagar kvar på mitt nuvarande jobb innan jag går vidare till nästa. Det känns oändligt kul att sluta, men tyvärr har jag lite för mycket att göra för att riktigt kunna njuta av känslan att jag snart är härifrån. Jag har dock blivit lovad tårta på fredag vilket blir trevligt. Hoppas jag får princess. Inte nog med att den är bakverkens bakverk på många sätt, inte minst estetiskt, men enligt en notis i tidningen är det princesstårteveckan denna vecka! Vänta, nu har jag stavat fel, prinsess måste det ju vara, vill inte swengla till det i onödan.
Ikväll ska jag iväg på en presskonferens på Röda Korset. Äntligen ska jag ta mig i kragen och göra lite gratisjobb. Eller, som en kompis sa "det är vad som saknas på ditt cv, p", när jag förtvivlad slet mitt hår över att inte få något nytt jobb. Ja, nu lyckades jag ju faktiskt ändå, till min stora förvåning, men lite hjäporganisationsarbete kan ju aldrig sitta fel. Dessutom har jag ju alltid velat in i den branschen, så det gäller bara att haka på. Får bara inte glömma block och penna, det skulle vara typiskt. Kom utan penna och glasögon till spanskan igår. V hade penna att låna ut, men jag såg inte mycket av vad som overhead-bilderna visade. Overhead förresten! Det väcker minnen, men tänk att man fortfarande använder såna. Med grön, blå, svart och röd skrift. Den gröna syns nästan inte alls och har man som jag glömt glasögon, ja, då ser man inte ändelserna på verben. Det retar mig att jag inte har lärt mig dem än, ändelserna alltså. Skärpning till nästa vecka!
Och nu går jag iväg.
Så jag grattar dem. C och T.
Jag har tre dagar kvar på mitt nuvarande jobb innan jag går vidare till nästa. Det känns oändligt kul att sluta, men tyvärr har jag lite för mycket att göra för att riktigt kunna njuta av känslan att jag snart är härifrån. Jag har dock blivit lovad tårta på fredag vilket blir trevligt. Hoppas jag får princess. Inte nog med att den är bakverkens bakverk på många sätt, inte minst estetiskt, men enligt en notis i tidningen är det princesstårteveckan denna vecka! Vänta, nu har jag stavat fel, prinsess måste det ju vara, vill inte swengla till det i onödan.
Ikväll ska jag iväg på en presskonferens på Röda Korset. Äntligen ska jag ta mig i kragen och göra lite gratisjobb. Eller, som en kompis sa "det är vad som saknas på ditt cv, p", när jag förtvivlad slet mitt hår över att inte få något nytt jobb. Ja, nu lyckades jag ju faktiskt ändå, till min stora förvåning, men lite hjäporganisationsarbete kan ju aldrig sitta fel. Dessutom har jag ju alltid velat in i den branschen, så det gäller bara att haka på. Får bara inte glömma block och penna, det skulle vara typiskt. Kom utan penna och glasögon till spanskan igår. V hade penna att låna ut, men jag såg inte mycket av vad som overhead-bilderna visade. Overhead förresten! Det väcker minnen, men tänk att man fortfarande använder såna. Med grön, blå, svart och röd skrift. Den gröna syns nästan inte alls och har man som jag glömt glasögon, ja, då ser man inte ändelserna på verben. Det retar mig att jag inte har lärt mig dem än, ändelserna alltså. Skärpning till nästa vecka!
Och nu går jag iväg.