Det pirrar
Det var roligt. Att skriva. Jag gick länge och tänkte igår på mitt nästa inlägg. Nu har jag glömt det mesta.
Röda Korset-träffen gick bra och var intressant. Mötet gick ut på att organisation och Luftfartsverket skulle ge ett officielt tack till de frivilliga som ställde upp och tog emot familjer på Arlanda under evakueringen av svenskar i Libanon i somras. Fan vad bra att så många ställer upp. Det är ju sånt här som betyder någonting! Jag ska engagera mig mer har jag tänkt. Idag ska jag rentav anmäla mig till nästa Om Röda Korset-kurs. Sen får vi se vad som händer. Nu ska jag i alla fall försöka skriva ihop något om träffen. Men det blir inte förrän till helgen.
Har lagt till en bakgrund jag gillar här på sidan. Det är en bild på en tapet från Svensk Tenn som jag laddade ner för att göra ett skivomslag till Jennys 30-årsdag, men nu får den pryda min blogg också.
Jag åt sushi igår och gick till Killen efter RK-mötet. Det var mysigt, men jag mår lite skumt och är l i t e orolig. Jag vill gärna tro att jag är spänd och lite stressad, vilket nu tar ut sin rätt. För pirrningar i kroppen känns aningens olustigt. Om det inte blir bättre går jag till doktorn. Självklart dyker farliga sjukdomar upp i hjärnan. Vad sägs om MS, fibromyalgi, stroke och, givetvis, cancer? När ska man sluta tänka det värsta jämt? Allt ska ju vara så bra nu, med nytt jobb, körkort, trevlig lägenhet, kul kille... kan inte bli bättre faktiskt! Vill inte att det ska grusas av sjukdomsoro.
Nu borde jag gå och köpa lunch på butiken här bredvid, kanske tomatsoppa idag? Ska fråga min efterträdare om hon ska med på lunchköp.
Igår började den nya, sjunde, sänsongen av Gilmore Girls i USA. Det ska jag kika på ikväll.
Har längat lite faktiskt. Inte för att jag sucktar, men det ska i alla fall bli kul att se. Jag tror att det ska bli den sista säsongen. Hoppas, för det håller på att spåra ut lite. Sy ihop den medan serien fortfarande är intelligent! Lite galet att vara så inne i en amerikansk drama-serie. Tur att det är det enda jag följer.
Nej, nu är det lunchdags!
Röda Korset-träffen gick bra och var intressant. Mötet gick ut på att organisation och Luftfartsverket skulle ge ett officielt tack till de frivilliga som ställde upp och tog emot familjer på Arlanda under evakueringen av svenskar i Libanon i somras. Fan vad bra att så många ställer upp. Det är ju sånt här som betyder någonting! Jag ska engagera mig mer har jag tänkt. Idag ska jag rentav anmäla mig till nästa Om Röda Korset-kurs. Sen får vi se vad som händer. Nu ska jag i alla fall försöka skriva ihop något om träffen. Men det blir inte förrän till helgen.
Har lagt till en bakgrund jag gillar här på sidan. Det är en bild på en tapet från Svensk Tenn som jag laddade ner för att göra ett skivomslag till Jennys 30-årsdag, men nu får den pryda min blogg också.
Jag åt sushi igår och gick till Killen efter RK-mötet. Det var mysigt, men jag mår lite skumt och är l i t e orolig. Jag vill gärna tro att jag är spänd och lite stressad, vilket nu tar ut sin rätt. För pirrningar i kroppen känns aningens olustigt. Om det inte blir bättre går jag till doktorn. Självklart dyker farliga sjukdomar upp i hjärnan. Vad sägs om MS, fibromyalgi, stroke och, givetvis, cancer? När ska man sluta tänka det värsta jämt? Allt ska ju vara så bra nu, med nytt jobb, körkort, trevlig lägenhet, kul kille... kan inte bli bättre faktiskt! Vill inte att det ska grusas av sjukdomsoro.
Nu borde jag gå och köpa lunch på butiken här bredvid, kanske tomatsoppa idag? Ska fråga min efterträdare om hon ska med på lunchköp.
Igår började den nya, sjunde, sänsongen av Gilmore Girls i USA. Det ska jag kika på ikväll.
Har längat lite faktiskt. Inte för att jag sucktar, men det ska i alla fall bli kul att se. Jag tror att det ska bli den sista säsongen. Hoppas, för det håller på att spåra ut lite. Sy ihop den medan serien fortfarande är intelligent! Lite galet att vara så inne i en amerikansk drama-serie. Tur att det är det enda jag följer.
Nej, nu är det lunchdags!
Kommentarer
Trackback