Darling

Darling var fantastiskt bra. To the point, rakt på sak och lågmäld. Låter kanske som motsägelsefullt med en lågmäld "Östermalms"film, men tack vare den approachen blev filmen trovärdig. Att kunna göra den här lilla ordväxlingen utan att få det att låta varken överdrivet eller kliché är mästerligt:

På arbetsförmedlingen
- Vilken A-kassa tillhör du?
- Ja, eh, Östermalm, antar jag

Svenska filmer kan ofta blir moraliserande och ta fasta på något slags svenskhet, men Darling är bara en film. Egentligen inte så fasligt intelligent eller speciell, men för att vara svensk är den annorlunda och därför uppfriskande. En del skådespelarinsatser var sådär, men inte ens det var irriterande. Michelle Meadows i huvudrollen var förträfflig, hennes likgiltighet var skitbra spelat. Sättet att svara i telefon, svara på tilltal, få sparken, slänga räkningar i byrålådan helt iskallt och tomt på känslor gick rakt in. Härligt.
MEN en av de bästa saker var att Michael Lindgren, aka Mårten från Ebba & Didrik var med i filmen. Han var sig på pricken lik och jag gick i taket av att se honom! Han kan inte ha gjort mycket inom film sedan rollen som den bortskämde Mårten. Nu fick han spela brat igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback