Praline

I går såg vi Stranger than fiction, med Will Farrel, Maggie Gyllenhaal, Dustin Hoffman och Emma Thompson. Den rullas upp riktigt, riktigt snyggt. Will Farrel är en ekonom med stort huvud för matte och han sräknar allt i sitt liv, vilket illustreras riktigt coolt. När han börjar höra en speakerröst som kommenterar allt han gör tror han sig vara galen, men rösten visar sig komma från ett helt oväntat håll. Maggie Gyllenhaal har en stormysig roll som bagare/caféägare. Hon är en juriststudent som ville rädda världen, men insåg att hon kunde göra det med sina goda kakor också. Bästa är ändå Emma Thompson som är en kedjerökande författare med skrivkramp, på gränsen till nervsammanbrott. Filmen är grym, med en alldeles speciell idé bakom, och en njutning att se. Kanske blir det lite seg någon gång mot slutet. Och sen är det en sak som inte riktigt blir bra på slutet, tycker jag, men det är faktiskt en bisak.

Ni vill jag bara en sak: baka mer och öppna ett café! I går blev det en banan/chokladkaka.
Glad måndag!