Praline

Nej, har jag verkligen en kris? Inte än. Men jag börjar verkligen fundera över mitt kall här i livet. Ett av min kall är helt klart att skriva. Men kanske inte att skriva artiklar för en banks personaltidning och dess intranät. Jag blir så lätt slö och oinspirerad när jag inte har något intresse för det jag gör. Eller intresse och intresse, det ger mig väl inget helt enkelt. Jag är less och har inget att ge på jobbet. Inga texter blir något speciellt och jag försöker mest få dem överstökade med. Känner mig kort och gott som en ganska dålig skribent, eller snarare arbetare. Vill inte att min språk ska reducerats till något stelt och tråkigt fackspråk i bankvärlden. Inte heller till ett puttinuttigt fluffigt språk med massa floskler.  Blä! Vad kan framtiden ha i sitt sköte för mig? Ska jag öppna ett bageri med goda bullar och smaskiga tårtor? Eller läsa matte och sätta mig i ett lab och lösa ekvationer? Eller kanske rentav jobba lite extra på hotellet?

Hur det nu är med den saken har jag tänkt att denna fredagkväll ska insupas på egen hand. Jag vill bara ta det lugnt och vara lite för mig själv. Och det ska jag bland annat göra med det absolut sista avsnittet av Gilmore Girls. Vad ska jag sedan göra? När jag vet hur det går? Kommer jag att se serien igen och igen, eller kommer magin att vara försvunnen?

Kommer Luke och Lorelei att få varandra? Det är egentligen den enda frågan som behöver besvaras i det sista avsnittet. Och visste vet jag väl svaret? Hur som helst: imorgon vet jag!