En bra start på en onsdag som denna
Jag var uppe i arla morgonstund och sprang. Långholmen runt. Njae, det var inte super fantastiskt härligt, utan mest bara jobbigt. Jag är inte van att kuta innan kroppen sagt hej till världen. Nu kändes det somom den fortfarande låg hemma och sov. Roligt var i alla fall att jag vaknade till vid hal sex, konstaterade att jag inte behövde gå upp än. Föll i sömn och drömde att jag gick upp, var ute och sprang och satt och åt frukost. Sen ringde klockan. Ah, vad roligt att inte ha varit ute redan, när kroppen och psyket tyckte att jag hade det.
I går kväll efter köttfärssoppan så drog jag till Johanna. Hon har hittat världens sötaste lilla café i Kristineberg; Pärlan är en blå femtiotalshusvagn med rosgirlanger där några härliga människor driver ett tillbakalutat fik. Skönare får man leta efter.
Men i dag blir det bara plock i lägenheten. Och röj!