Dilemma
Efter dansen mätte vi som sagt vår nya lägenhet. Vi var båda förtjust när vi gick därifrån; hade glömt hur fin den faktiskt är. Sedan åkte M iväg på jobbfest och jag åt platt, rund mat till middag. Det var utsökt. Men inte efteråt. När jag precis gottat in mig i soffan ringde V och ville promenera. Det hade börjat regna, ett härligt sommarregn som fick häggen att dofta igen. Hur som helst så möttes vi vid Mariatorget och promenerade runt i faggorna. Jag fattade att något inte stod rätt till. Hon har verkligen ett dilemma. Dilemma i sin rätta betydelse: att under bryderi välja mellan två saker. Inget är glasklart. Vad skulle jag ha gjort? Jag vet inte, jag fattar precis hur hon tänker. Hon måste tänka så. Är hon värd något mer? Ja, på vissa områden. Men de har det ju så bra! Åh, vad jag önskar henne ur denna situation. Hoppas att det värsta inte behöver hända.
Dane dance dance
Vissa människor irriterar mig så mycket! En kompis till en kompis är verkligen jobbig. Hon bara hänger med jämt. Det är omöjligt att få en ensamstund med min kompis i bland. När hon är med så hoggar hon henne, som om hon måste bevisa att de är bättre kompisar. And frankly darling, I don't giva a rat's ass! Det är inte klokt vad fjortis det känns - och det är inte ens jag den här gången.
I dag ska jag få dansa igen och det är roligt. Sen ska vi mäta vår blivnade lägenhet.
Dance dance dance är för övrigt titeln på en mycket bra bok av den japanska författaren Haruki Murakami. Rekommenderas!
Todos
- Sticka en grön kofta
- Sticka en vit, ullig kofta
- Förkorta bruna manchesterbyxor
- Laga blommig klänning (köpa svarta sidenband!)
- Göra provöversättning för Harlequin
- Söka nytt jobb?
- Planera en helg i Östersund
Om ensamhet, bad och Ikea
Solen vägrar sluta skina och jag har redan badat två gånger i år. I fjol badade jag två gånger på hela sommaren, så jag gillar årets statistik so far. Att bada är nog en av mina absolut favoritsysselsättningar. Utomhusbad alltså. Inomhusbad är sådär.
I fredags letade jag mest folk att vara med. Till min fasa upptäckte jag att jag kanske skulle bli sittandes hemma på min kammare när solen gassade och alla andra var ute på vift. Kan man känna sig mer ensam i världen? Jag, som har sjungit ensamhetens lov, blev helt plötsligt helt desperat efter umgänge. Vem ville leka med mig? MIn kille och hans kompisar, visade det sig. Men hur sorgligt är det? Ja, det var tankarna som jag plågades med i fredags kväll. Jag satt först på ballkongen med en folköl och lite hallonchoklad och Stieg Larssons senaste. Mysigt? Ja, det hade det verkligen kunnat vara om jag inte hela tiden tänkte: Ingen vill vara med mig! Jag har inga riktiga kompisar! Jag är tråkigast i hela världen! Men till slut drog jag mig upp och ut, besteg min cykel och trampade, först till McDonalds där jag intog en aldrig så sorgsen middag och sedan lite runt på måfå, till jag bestämde mig för att sluta upp med killen och hans vänner på Strykjärnet. Och det var hur trevligt som helst! Jag vet inte varför jag gruvade mig så. Vi gick efter ett tag till Mosebacke och allt var så mysigt. Började prata med en av kompisarnas flickvän som dök upp. Hon var jättertevlig. Vi pratade baksidan med niotillfem-jobb och hur det är att vara lärarbarn.
Ensamhet är verkligen ensamhet när den inte är vald. För två veckor sen valde jag ju en fredagskväll ensam framför en ute på stan.
Lördag åt vi frukost från Deli'n på hörnet i Högalidskyrkans park. Efter lite pyssel åkte vi till Värmdö, Gustavsberg för att hälsa på Malin, Dave och lille Nils i sitt nya radhus. Jäklarns vad fint det är där ute. Skog runt knuten, hästar, hagar, sjö - nej, hav! -, klippor.... Man blir sugen på lite lantliv. Det blev hur som helt ett dopp i det blå och grillning.
Söndag började med frukost på gården och lite planering för vår flytt. Till slut bestämde vi oss för att åka till Ikea och prova sängar. Vi strosade omkring och fick ytterligare inspiration och gick sedan därifrån helt tomhänta! Undrar om någon någonsin gått från Ikea utan att köpa något...
Lugnt på jobbet, mer regel än undantag these days. Men i kväll, ikväll, ikväll är det en 2-timmarskurs i Charleston. Lindybaserad Charleston. Åh vad roligt! Men först blir det lite spring och en dejt med J.
Den perfekta dagen
Et tu Pernilla
Ännu en inte så händelserik dag på jobbet, denna tisdag tillika Världsmiljödagen. Jag skulle med anledning av denna vilja prata lite miljö.
När jag gick på gymnasiet - min för övrigt mest engagerade tid - drev jag och min kompis Sandra en kampanj att vår gymnasieskola skulle bli en miljöskola. Vi ordnade studiedag i ämnet och var riktigt entusiastiska. Någon gång ett tag efter jag hade åkt lastbilsflak och sjungit om fröjden i ungdomens vå-år så försvann tänket. Miljötänket alltså. Poff, borta. Jag bode i Norge där ingen människa visste vad återvinning var eller hur det stavades, reste jorden runt med flyg, körde rakt över USA i en gammal besninslukande bil, drack kaffe i pappermuggar och använde engångsartiklar som aldrig förr. Sen flyttade jag till Stockholm och inte heller här var sopsorteringen särskilt sofistikerad, i synnerhet inte om man jämförde med Östersund. Och jag reflekterade över avsaknaden men inte så mycket mer. Men nu har det blossat upp igen (såklart, vem har inte blivit engagerad i miljön det senaste halvåret. Jo, jag ska nämna en: min fd chef). Men jag märker att det inte liksom går. Fullt ut. Jag går och köper sushi i styrofoam-kartong, eller sallad i plastlåda på lunchen. Använder plastbestik och träpinnar. Även om jag dricker kaffe ur pappermugg på kontoret så slinker alldeles för många takeaway-versioner i pappmugg ner där emellan. Hela Stockholm city är ett under av engångsartiklar. Som bara hivas ner i svarta sopsäckar och bildar sopberg någonstans. Och även om jag ofta har med mig mat i plastlåda och tänker till ibland så är jag med och bidrar till berget. Jag blir ledsen när jag ser alla ringlade köer till alla snabbmatslunchställen häromkring. Människor bara köper och köper och köper och slänger och slänger och slänger. Liksom jag.
Det känns så hjälplöst, vissa kommer verkligen aldrig att vara villiga att ändra på sin livsstil. Tänk om alla skulle bestämma sig för en engångsartikelfri dag i veckan. En dag, det är inte mycket och jag tror att man skulle blir en bättre människa. Avhållsamhet ger karaktär och att göra något fint ger en härlig känsla. Själv ska jag verkligen försöka att göra alla dagar engångsartikelfria. Det kommer att bli JÄTTEsvårt, särskilt kaffepåsprång. Men det kan vara målet i alla fall.
Gnäll och helg
Jag har varit lite gnällig på senaste tiden. Alltså, jag är ju alltid gnällig. Mas o menos. Men stundom blir det mer. Som nu. Jag blir tokig på uppfällda toalettlock, på datorn, på damm, nån kompis, på mitt hår, på kollegor, på ....petitesser! ¡No me gusta!
Har ju haft en härlig helg. En fredag med vin och drinkar (eller drink, en skön jordgubbsdaiquiri) på Indigo. J, C och jag. C har lyckas fått världens coolaste stipendium och ska dra till Paris i höst. Jösses. Ett stipendium, varför inte? Synd att man inte har något att söka för. Skriva en bok?
I lördags drev vi omkring, jag och killen och fixade sedan picknick med Anna i Rålis. Hennes kille var solbränd och stannade hemma. Men vi kikade på fotbollen med dem, hos oss, senare. Shit vilken match. Den var helt osannolikt spännade med ett ett ännu obegripligare slut. Undrar hur den där supporten kände sig på söndagsmorgonen när han vaknade; "hm, det var något, vad var det nu igen...just ja". Vi spelade i alla fall Alfapet, som tog alldeles för länge.
Jag hade som vanligt hängdag på söndag. Jag har blivit alldeles för förtjust i egenhäng med en bok i en park. Är inte ens sugen på att höra av mig till någon. I går kväll bakade jag bullar. Stora fina och goda.
Nu ska jag gå från jobbet. Har lite tid att fördriva här i city eftersom jag ska gå på dansaerobic kl halv sju. Det är mitt favvopass men favvoledaren. Som jag inte har varit på, på ett år! Det har kommit lite spanska och lindy emellan. Men i fredags stötte jag ihop med A, som jag brukade gå med, på Indigo, och vi bestämde att det var dags! Ska bli skoj. Hoppas att mitt knä blir glatt och inget annat!
Lite om veckan som gått
Söndag blev en sådär lugn och skön dag som jag gillar. Med sol, parkhäng och ett kärt åtseende med min gröna skinnjacka. Vecka 22 inleddes med regn. härligt sommarregn droppade på min cykelhjälm när jag trampade till jobbet. Tog ett beslut i måndags. Ett svårt ett. Jag ska inte springa och cykla på "ett tag". Jag har ont i knät och tror att det är vila som ska till. Jag sprang i måndags, men sedan dess har det blivit simning i stället. It's just not the same och jag misstänker att jag kommer att snöra på mig joggingskorna så snart nästa vecka ser dagens ljus. Men yoga då? Kan man yoga med ett ömmande knä?
Den Stora Händelsen i måndags var att vi bokade USA-resa! Nu ska det ske. I september åker vi på roadtrip på västkusten och avslutar med en vecka i New York. Jihou. Och jag får äntligen träffa min kompis som jag saknar! Det känns riktigt bra.
I tisdags åt V och jag på Indigo. Jag hade ett litet snack med henne. Det var en grej som behövdes ta upp. Jag tycker hon har gjort en sak som inte var så schysst mot mig. Vet inte om det föll i den bästa jorden faktiskt. Men jag orkar inte bekymra mig riktigt. Jag sa ju bara hur jag uppfattade situationen. Om hon menade något annat är svårt att veta. Men det är klart att hon inte ber om ursäkt. Det gör hon aldrig.
Onsdagen var kundfest och jag hade i dagarna två sprungit omkring och handlat saker till vår goodiebag. Därav 25 av allt häromdagen. En perfekt påse med en strandmatta, ett par solglasögon och ett solstift. Festen blev trevlig, men jag blir som vanligt lite tappad bakom ett vinglas efter ett tag. Kanske bara jag som märker att jag helt plötsligt blir krystad och försöker bli omtyckt.
Sen blev det torsdag och nu är det fredag. Punkt slut.
Får man vara förbannad på väder?
... för jag är arg på blåst. Riktigt arg. Och det känns så osympatiskt. Men när man kämpar i, nej inte motvind, utan nyckfyll kastvind gata upp och gata ner, håret flänger åt alla håll, jackan blåser upp och ja, det är allmänt obekvämt. Så irriterande. Synd bara att det är så fruktlöst att rikta vrede mot vind.
Men jag var hos Florence och pratade om den del inom mig som är så pigg på att slänga in brasklappar och ursäkter hela tiden. Såhär kan det låta: "det här kanske låter fånigt men..." "jag tycker nnnnnnnnnnnn, alltså jag vet att det kan vara såhär eller såhär också...". Det är som om jag inte riktigt kan stå för mina känslor eller åsikter. Och jag känner hur jobbigt det är!
Sedan åt jag lunch med A på Hurry Curry. God mat och trevligt sällskap. Hon är så gullig. Nu sitter jag här framför datorn och har då inget att göra. Faktiskt ingenting. Det blir lite sim och träff med J i kväll. Fick precis reda på att Hello Saferide spelar på Kägelbanan i kväll. Oh-ho. Vill gå. Vill också gå hem och lägga mig på soffan och ta igen mig. Den senaste veckan har jag druckit så mycket alkohol, i alla fall för att vara jag.
Sweet but short
Jag har tänkt lite och vill nog fortsätta skriva. Som med alltign annat går ju lusten upp och ner och jag måste ju inte krysta fram bloggstoff jämt. En fin kommentar blev också en morot.
Och i dag är det - tada - fredag igen. Förra fredagen blev ju en succé i Västerås.
Men hjälp jag måste ju springa i väg till Florence. Smart att börja skriva nu!
25 ggr allting
I dag har jag köpt 25 par glasögon, 25 strandmattor och 25 solstift. Efter jobbet ska jag köpa 25 papperspåsar. Varför? Ja, det kan man gott fundera ett slag på. Men roligt var det hur som helst att bränna 4000 kronor på en timme.
J och jag simmade i morse. Mycket mycket bra gjort. Man känner sig som ett litet energiknippe när pedalerna sedan styrde mot kontoret.
Vet inte hur jag sak göra med bloggen. Ska jag lägga av? No sé.
J som i jälp
I går lämnade jag över mina nycklar och därmed har jag inte rätt att vara i min lägenhet. Inte min. Hennes. Tänk att hon ska bo där nu. Inte så sorgligt. Bara konstigt.
I dag är en mild och mulen dag. Vi har det lugnt på jobbet; det enda jag behöver krysta fram i eftermiddag är en ingress. Ska nog gå bra. Jag tänkte mig en yoghurtglass i Gallerian om sisådär en timme. Som pricken över i:t en fredag som denna. Efter jobbet drar jag och J till Västerås. Jag längtar efter att sätta mig på tåget. Kul att träffa J också. Allas namn börjar på J. J som i jälp?
Min session hos Florence blev en visualisering, vilket var skitsvårt och gick sådär. Men lite coolt ändå. Jag känner mig rätt öppen för det föreslår, allt är värt att prova. Vi kom ändå fram till ett par saker som var tänkvärda. Mycket handlade om onsdagen.
Längtar efter att sova ut. Har verkligen gått på halvfart den här veckan. Men har i alla fall sprungit fem kilometer och varit på Body Pump. Skulle egentligen ha velat simma i dag, men det blir tyvärr ingen tid till det.
_______
I går började ännu en omgång lindy. Kurs 3 igen. Skoj. Vi gick på dansen efteråt, med liveband och uppbjudning och grejer. Det var skoj men jag blir liksom aldrig uppbjuden. Jo, förresten. Men på nåt vis är det så typiskt att jag blir uppbjuden av, well, töntar. Om jag och min kompis exempelvis har spanat in någon från kursen som är bra att dansa och som vi gärna skulle dansa med mer. Och så kommer han fram och bjuder upp - henne, givetvis. Alltid är det så. Det sjukaste är att de här tillställningarna är så långt ifrån ett mellanstadiedisko som man kan komma. Egentligen inget flörtande förekommer. Folk dansar för att ha kul. Sen kan jag tänka mig att det visst finns de som är raggarsugna, men det har inte så mycket med saken att göra. Det är proffsigt på något sätt. Ändå kan jag inte skaka av mig en viss känsla av att det för att jag inte ser tillräckligt bra ut som alla bjuder upp någon annan. Det ligger en viss tonårsnivå på det här, jag känner ju det själv. Jag fattar ju att egentligen inte har med utseende att göra heller. Utstrålning. Jag vet. Men har jag inte det heller? Det jobbigaste är att jag vet att kompisen förväntar sig att det ska bli precis så också. Usch, det här är faktiskt så löjligt och patetiskt men det kan inte hjälpas. It's how I feel.
Saknad
Helgen
Lördagen grydde med vacker väder och en ångest för att vi skulle vara inne och städa min lägenhet. Men innan vi anlänt Bildhuggarvägen stod regnet som spön i backen. Perfekt städväder med andra ord. Mycket gno och fej och nu skiner den ganska ok. Men lite fuskverk är det nog... hoppas att det inte klagas på städningen bara.
Kvällen blev lugn. Vi hyrde härliga Marie Antionette och lagade pasta med entrecôte. God mat. Bra film.
Jag vaknade hyfsat tidigt i söndags. Det var så skönt att inte ha en massa måsten. Jag skulle iofs till lägenheten, men bara en kortis. Sedan cyklade jag omrking lite på måfå, åt en macka "nånstans", cyklade vidare. Lade mig i Skinnarviksparken och läste Fågelbrovägen 32. Jag har verkligen ett stort, stort behov av ensamhet för tillfället. Och det är härligt när man bara kan utnyttja det. Cyklade dock till Fridhemsplan för att träffa Johanna en sväng. Vi fikade vid Stadshuset pratade killar och planerade vår Västerås-resa på fredag. I går kväll bakade jag grahamsfrallor och läste mer. Allt medan kille satt med sin dator. Vem hade roligast dag??
Kris
Hur det nu är med den saken har jag tänkt att denna fredagkväll ska insupas på egen hand. Jag vill bara ta det lugnt och vara lite för mig själv. Och det ska jag bland annat göra med det absolut sista avsnittet av Gilmore Girls. Vad ska jag sedan göra? När jag vet hur det går? Kommer jag att se serien igen och igen, eller kommer magin att vara försvunnen?
Kommer Luke och Lorelei att få varandra? Det är egentligen den enda frågan som behöver besvaras i det sista avsnittet. Och visste vet jag väl svaret? Hur som helst: imorgon vet jag!
Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av
Flera dagar sen nu
Mackan har gjort mig bullig i magen.
Helgen var kantad av jobb i lägenheten. Min alltså. Den som är såld och som jag måste vara utflyttad ur om lite drygt en vecka. Nu är alla grejer flyttade till en Shurgard förråd på Ringvägen. Där ska de lyckligt förvararas till den 6 juli då vi äntligen får flytta in i den nya fina lägenheten.
Shurgard är makalöst. Allt är så välplanerat. Jag skrev på lite papper, betalade och sedan en kod och en nyckel till förrådet. Nu kan jag åka dit hela dagarna om jag vill, knappa in koden, köra ner i avlastningsgaraget och springa i väg in i labyrinten, som är alla förråd, och fram till nummer 6012 som är mitt. Man kan hyra allt från 1kvm till hur stort som helst. Jag har 2. På två kvm får alltså allt jag äger plats. I princip. Lite har jag ju redan tagit med killen.
Jag lånade syrrans bil för att köra grejerna, så i söndags blev det två turer tor till Norrtälje. Buss dit, bil hem, bil dit, buss hem. Fick träffa Noah och natta honom. Grymt skönt att köra bil, gasa på en tom landsväg med härliga landskap utanför fönstret, allt ackompanjerat av älsklingsmusik i stereon.
I går firade M och jag lägenhetsförsäljningarna med en middag på Grill. Det var mysigt men maten var sådär faktiskt. Jag blev alldeles berusad av en Passion daiquiri och ett glas rödvin.
Nej, nu har ska här jobbas i entimmeochtjugominuter.
När häggen blommar...
Toarutinerna äro outgrundliga
I övrigt en stilla dag på redaktionen. Fredag är alltid välkommet och i dag ska jag springa när jag slutar och sedan möta V för ett glas någonstans. Har inte bestämt var. I går shoppade jag lite; en riktigt cool kjol, tweedig och med perfekt swing-stuk! Jag älskar den redan. Det blev även ett par skor, som faktiskt var för stora "du ser ut som Kajsa Anka i dom ", sa killen. Och det gjorde jag. De var som Kajsaskor fast inte rosa, utan bruna. Nu har jag bytt till en mindre storlek. Känns härligt att kunna ha 40 (!). Capribyxorna som jag köpte fick åka tillbaka till butiken dock. De var perfekta. Tills jag upptäckte den låga midjan. Soooooo twothousandandtwo. Fult!
Jag mår just nu illa av en latte som jag stjälpt i mig. Egentligen är jag ju inget lattefan. Hellre gott, svart kaffe.