Praline

Sista gången på Lindyn i går. I alla fall nybörjarkursen. Från och med nu kan jag titulera mig nybörjare medel. Och det var så kul i går. Synd bara att det är så många tjejer, man får stå rätt mycket mellan svängom:arna. Hoppas att det ska gallras en del till nästa kurs. Bara inte killar försvinner, det bra alltså. När man hamnar med någon som har koll då är livet bra härligt. Swing är grejen, I tell you! Efter dansen tog V, J och jag en fika på rival. De hade en grym croque monsieur.

Jag sprang ju i går också, på lunchen. Jäklar vilken energi det gav mig. Hela eftermiddagen flög jag på ett liten moln och piggheten satt i hela kvällen. Löpbandet är en mycket speciell företeelse. Jag älskar att springa i skogen. Verkligen. Det är egentligen min grej. Men när det är snö, kallt, slask så finns löpbandet, som egentligen är en helt annan grej än naturen (duh). Det känns inte ens som samma träningsform. Men man har full kontroll över tiden, sträckan, hastigheten och kalorier (jag bryr mig verkligen inte om kalorier, men om jag gjorde det, då hade jag grym koll!) tack vare röda digitala siffror som bara lyser mot en. Jag har ganske lätt att försvinna när jag springer på ett löpband, förutom om det är folk jag känner i lokalen. Då vill jag öka farten och blir väldigt medveten om själva träningen. Eller om någon springer väldigt fort bredivd, då vill jag också visa mig på den styva linan och hänga med. Och om jag blir alltför trött så föreställer jag mig någon vältränad som springer, det ger lite mer energi. I alla fall en liten stund.