Praline

Jag är en sjukt dålig förlorare. I synnerhet när det kommer till saker som - poker! Det skulle givetvis inte få mig att sluta spela, men den ridå som går ner när fel kort kommer på bordet går inte att beskriva. Särskilt när man har potten som i en liten ask, så visar det sig att sista kortet ger motståndaren - i detta fallet Mark - en helt oväntad stege, som ingen ens förutsett, allra minst han själv. Jag var värd den potten - och Marks resterande marker. Några djupa andetag senare kunde jag dock komma till sans, men jag var på väg att fly fältet och sticka hem i all tjurskallighet. Det är väl en av mina styrkor; jag är inte långsint!

Min kille vann i går och ville ge mig vinsten när vi kom hem. Galning! Bara för att han är rik och jag fattig ska jag ju inte få hans pokerpengar. Han skulle bjuda på bowling och fika i helgen i stället. Inte mig emot.

Jenny ringde under spelet och jag ringde upp efter mitt förfall. Hon är osäker på pojken. Lät inte så bra faktiskt. Ska prata mer i dag. Kram Jenny! Du är The one.