Två nötcrème och en moviebox
Äntligen har jag genomgått Filips och Fredriks 80-talsnostalgiska odyssé. Skräckblandad förtjusning? Absolut! Förutom att det var härligt att dyka ner bland Twin Peaks, häxblandningar, grupptryck, språkresor och annat så måste jag säga, utan att låta för töntig, att boken slog mig som aningens sexistisk. Jag v e t att de i inledningen skriver att de varken har intresse eller kunskap att skriva ur ett tjejperspektiv, men det är inte grejen. Alla killar tänker bara på sex i boken. Alla farsor i boken är sexuellt frustrerade porrfantaster vars fruar 1) är osexiga mammor och 2) väljer att sticka huvudet i sanden för männens utfall och 3) absolut inte har en aningen om porrtidningarna i garderoben.
Ja, tjejer i den här boken är antingen unga och åtråvärda eller "äldre" (kan inte riktigt definiera gränsen) och totalt ointresserade och endast ett forum för att se sig om efter de yngre.
Den trevigast inställning till det täcka könet har Ian Ziering i sitt förord, om än det kanske blev lite för sliskigt.
Jag vet inte riktigt om jag är helt ute och cyklar men på något sätt känns det som om författarna har dåliga tjejerfarenheter. I deras program lyser ju också tjejerna med sin frånvaro. Oj oj oj vad de skulle ha roligt åt den här åsikten! På samma sätt som de skrattar åt allt annat. De är ju onekligen roliga, men har nog höjt sig själva, inte utan hjälp från sin publik förstås, över det mesta. Om några år kan någon (varför inte jag själv?) skriva en En brunch vid Nytorget och lite för mycket rosé om det tidiga 2000-talets stereoptyper där herrarna F & F skulle passa som handsken, ständigt kämpande för att vara så härligt avslappade och pretentiösa att de blir just - tokpretto.
En dag när V och jag skulle fika vid Nytorget (just det!) så var det fullt vid alla väggbord, men många delade med andra. Vi gick fram och frågade ett ensamt par om vi fick dela med dem. Då såg vi att det var allas vår Filip, som mycket otrevligt sa nej. Bara en liten anekdot.
Men! Jag njöt av boken och kommer att fortsätta skratta åt Filip och Fredrik!
Ja, tjejer i den här boken är antingen unga och åtråvärda eller "äldre" (kan inte riktigt definiera gränsen) och totalt ointresserade och endast ett forum för att se sig om efter de yngre.
Den trevigast inställning till det täcka könet har Ian Ziering i sitt förord, om än det kanske blev lite för sliskigt.
Jag vet inte riktigt om jag är helt ute och cyklar men på något sätt känns det som om författarna har dåliga tjejerfarenheter. I deras program lyser ju också tjejerna med sin frånvaro. Oj oj oj vad de skulle ha roligt åt den här åsikten! På samma sätt som de skrattar åt allt annat. De är ju onekligen roliga, men har nog höjt sig själva, inte utan hjälp från sin publik förstås, över det mesta. Om några år kan någon (varför inte jag själv?) skriva en En brunch vid Nytorget och lite för mycket rosé om det tidiga 2000-talets stereoptyper där herrarna F & F skulle passa som handsken, ständigt kämpande för att vara så härligt avslappade och pretentiösa att de blir just - tokpretto.
En dag när V och jag skulle fika vid Nytorget (just det!) så var det fullt vid alla väggbord, men många delade med andra. Vi gick fram och frågade ett ensamt par om vi fick dela med dem. Då såg vi att det var allas vår Filip, som mycket otrevligt sa nej. Bara en liten anekdot.
Men! Jag njöt av boken och kommer att fortsätta skratta åt Filip och Fredrik!
Kommentarer
Trackback