När alla andra har semester...
... ja då är det tomt på redaktionen. Fast helt solokvist är jag inte. Min kollega G och jag ska förgylla varandras juli - med allt annat än jobb verkar det som. Nej, lite har jag att göra, men det jobbar jag raskt undan (om jag tar mig kragen vill säga...).
Killen och jag har njutit av en helg i Umeå. 60-årskalas med medelålders, vin och mat. Det var mysigt faktiskt. Båda svärföräldrar med respektive på plats. Lördagen vigdes åt kalas medan söndagen blev slappande vid poolen. Jag tog mig ett dopp igår och hade det toppen. När vi boardade flyget för att åka tillbaka till huvudstaden kändes det som en minisemester, så mycket avslappning som hanns med. Men nu ska jag fint jobba i två veckor till. Sen får jag en veckas ledighet. Resten ska jag ju ha i september. USA here I come! Vi har börja drömma oss bort på riktigt. Just nu kan ord inte beskriva hur mycket jag längtar.
Har precis kommit tillbaka från lunch, som intogs på Brunkebergstorg, med Stieg Larssons senaste (och sista) och naturligtvis rester från 60-årsfesten. Solen gassar därnere men nu är jag tillbaka till mitt svala hörn på redaktionen. En sist gång hos Florence hanns med före lunch. Sista gången för i vår. Vi börjar igen i augusti. Jag undrar verkligen hur jag mår. Kan någon berätta? Näe, jag känner mig faktiskt på topp. Allt är så himla kul och bra och jag kan inte göra annat än tacka samtalen med Florence för det. Konkret vet jag inte vad som hänt, men att jag fått ur mig något och välkomnat något annat är jag säker på. Ska bli spännande och se vad höstens terapi bjuder på. För givetvis finns mycket att jobba på. Jag kan fortfarande bli arg som ett bi och skälla ut en Lindex-expedit (i fredags). Varför? Tja, för att hon var helt ologisk och bakom flötet. Jag kan verkligen tända till ordentligt när människor inte är smarta och tänker som jag (ja, jag hörde formuleringen: jag är smart! Mycket medvetet skrivet). Jag kan också komma hem full och skälla ut M för att han inte har plockat undan sin läskburk (i onsdags) och sedan somna utan att fundera över att han kanske blev ledsen. Sen kan jag också bli ruskigt ledsen när V blir uppbjuden hej vilt på lindyn och jag får stå. Eller när någon får mer uppmärksamhet än jag på jobbet. Eller, ja listan kan göras oändlig.
Nu måste jag dricka vatten! tror att jag fick solsting under minuterna på parkbänken.
Killen och jag har njutit av en helg i Umeå. 60-årskalas med medelålders, vin och mat. Det var mysigt faktiskt. Båda svärföräldrar med respektive på plats. Lördagen vigdes åt kalas medan söndagen blev slappande vid poolen. Jag tog mig ett dopp igår och hade det toppen. När vi boardade flyget för att åka tillbaka till huvudstaden kändes det som en minisemester, så mycket avslappning som hanns med. Men nu ska jag fint jobba i två veckor till. Sen får jag en veckas ledighet. Resten ska jag ju ha i september. USA here I come! Vi har börja drömma oss bort på riktigt. Just nu kan ord inte beskriva hur mycket jag längtar.
Har precis kommit tillbaka från lunch, som intogs på Brunkebergstorg, med Stieg Larssons senaste (och sista) och naturligtvis rester från 60-årsfesten. Solen gassar därnere men nu är jag tillbaka till mitt svala hörn på redaktionen. En sist gång hos Florence hanns med före lunch. Sista gången för i vår. Vi börjar igen i augusti. Jag undrar verkligen hur jag mår. Kan någon berätta? Näe, jag känner mig faktiskt på topp. Allt är så himla kul och bra och jag kan inte göra annat än tacka samtalen med Florence för det. Konkret vet jag inte vad som hänt, men att jag fått ur mig något och välkomnat något annat är jag säker på. Ska bli spännande och se vad höstens terapi bjuder på. För givetvis finns mycket att jobba på. Jag kan fortfarande bli arg som ett bi och skälla ut en Lindex-expedit (i fredags). Varför? Tja, för att hon var helt ologisk och bakom flötet. Jag kan verkligen tända till ordentligt när människor inte är smarta och tänker som jag (ja, jag hörde formuleringen: jag är smart! Mycket medvetet skrivet). Jag kan också komma hem full och skälla ut M för att han inte har plockat undan sin läskburk (i onsdags) och sedan somna utan att fundera över att han kanske blev ledsen. Sen kan jag också bli ruskigt ledsen när V blir uppbjuden hej vilt på lindyn och jag får stå. Eller när någon får mer uppmärksamhet än jag på jobbet. Eller, ja listan kan göras oändlig.
Nu måste jag dricka vatten! tror att jag fick solsting under minuterna på parkbänken.
Kommentarer
Trackback