Praline

telefonkö är den lägsta formen av varande. Aldrig står tiden så still. Aldrig är man så beroende av den lilla rösten som upplyser en om att man fortfarande är placerad i kön. Eller den som säger "du har plats nummer _ i kön". Även om man har plats 27 väntar man ändå med spänning och lyssnar på 26 ...25...25...23...22...21...20...19...14 (woohoo)...14...12...9...8...7...6...4...3...2...1...1...1...1...1...1... Jag har suttit i alldeles för många telefonköer den senast tiden. Och alldeles speciellt många i dag. Ska försöka få tag i en hyrbil till imorgon. Det visar sig helt omöjligt, vilket jag borde ha förstått för länge sen. Och bokat bilen för länge sen. När jag till sist bestämde mig för att det inte kommer att bli en bil imorgon, utan på måndag så måste jag ringa runt och höra om det finns en bil på just måndag. Och så börjar karusellen om!

Ditt samtal är fortfarande placerat i kö. Men dröj kvar. Vi hjälper dig så fort vi kan

Nä, skulle inte tro det va!