Praline

Det finns en doft som är speciell för mig. Den får mig att minnas. Det är det som doftar när avgas blandas med varm asfalt och fuktig luft. Den förflyttar mig. Jag hamnar i USA, på Port Authority i New York. Jag väntar på Greyhound-bussen som jag snart ska kliva på. Det är sommar. Jag har nyss tagit studenten och är i USA ensam. Det är så frihet luktar; som en avgasförorenad busstation. Hur fri kände jag mig då? Vet inte. Jag bara vet att jag kände mig hemma. På ett ställe som var så långt bortifrån mitt egentliga hem och där jag inte kände någon. Men en fascinerande känsla av att vara på väg någonstans dit vadsomhelst kunde hända. Inga krav. Ingenting. Bara en rygsäck. Jag. Och så en buss som spydde ut avgas på varm asfalt. Den där lukten känner jag fortfarande ibland och nästan alltid på resa någonstans. Men New York är grunden. Ikväll fick jag en liten pust när jag klev av 4:an vid Ansgariegatan. Egentligen är det för kallt, men jag doftade. Och jag minns! Jag vill vara där igen...