Praline

Sitter och drömmer om en resa. En resa som helst går långt bort och dit solen finns just nu. En lång resa med ryggsäck och sandaler och inget smink och hostels. Med lite snorkling, lite vandring, lite bad och lättja. Det är så mycket som händer imitt liv att jag inte har tid just nu. Lägenhetsköp, lägenhetssälj, packa, städa, styla, fixa, dona, röja. Kul, men jobbigt och det tär på mig, jag känner det. Jag är inte bra på att ha supermycket att göra och samtidigt vara trevlig mot killen. Jag går helt upp i mig själv och blir dålig på att vara snäll. Gnäller så mycket, allt bara bubblar upp till ytan. Vet inte om det bara är flyttjobbet som är boven i detta drama. Det verkar också som att mötena med Florence har gjort sitt till. Jag blir som en känslomässig bomd när jag varit där. Något håller på att hända och jag kan inte riktigt vad. Jag vet heller inte hur länge det kommer att ta. En sak vet jag dock - att jag ska låta stormen vara, ska rida ut den och inte kämpa så hårt mot den. Jag får vara lite ledsen, ensam och jobbig. Det är nog bäst så.

Några viktiga hörnstenar i mitt liv fungerar inte just nu, så enkelt är det. Socialt specielt. Jag är ju rätt trevlig och bra på att bli kompis, fattar inte vad som hänt den senaste tiden. Som ett miffo på jobbet och nästan likadan bland vännerna. Och jag orkar snart inte fundera över det längre. Jag vill ha semester. Komma bort från allt ett tag.