Praline

Om man klipper håret blir det ju aldrig långt. Så svår kan inte den logiken vara att begripa. Nu är jag i en fas där det känns självklart att låta testarna växa och växa och växa. Men jag vet hur det kommer att bli: om ett par veckor kommer jag att vara sur och grining på min ostyriga hår, inte stå ut mer, tänka att jag vill se ut som Audrey Horne och vara alldeles bedårande i en söt 20-tals eller 50-tals frippa. Inse att en frisör kommer att gör underverk med mitt hår och att den här gången kommer allt att blir bra: jag kommer att få en lättskött frisyr som är söt, cool och elegant på samma gång. För jag har ju lockar. Sedan går jag till frisören, som kommer att fixa allt gudomligt. Jag kommer att vilja gå ut och flörta när jag går därifrån eftersom jag är så snygg i håret. Nästa morgon kommer jag att vakna, duscha, försöka fixa. Sedan kommer irritationen smyga sig på för att slå ut i full blom och jag kommer att tänka Nej, nu sparar jag ut det. Nu ska jag aldrig klippa det mer.